Fru talman! Med stor sannolikhet kommer rätt-
strygghetsfrågorna att vara ett viktigt frågeområde i
nästa års valrörelse på samma sätt som det är i dagens
debatt. Fokus kommer med all sannolikhet att riktas
på de brister - stora, omfattande och oacceptabla
brister - som finns i det svenska rättssamhället.
Även om saker och ting fungerar bra på många
håll, vill jag noga understryka, finns det alldeles för
många brister som är oacceptabla. Det är allvarligt,
därför att till statens kärnuppgifter hör faktiskt att se
till att rättssamhället fungerar. Om inte staten sköter
detta - och det är ingen originell iakttagelse, många
har sagt det förut men det tål att upprepas - tar någon
annan över det. Jag och Moderata samlingspartiet är
inte tilltalade, och jag tror inte att heller justitiemi-
nistern är tilltalad, av att medborgargarden växer upp,
att andra ta över det som faktiskt är statens centrala
uppgifter i ett rättssamhälle. Därför känner vi stor oro
inför de brister och rapporter om brister som finns.
Utan ett fungerande rättssamhälle fungerar inte
demokratin. Rättssamhället är demokratins funda-
ment. Utan rättssamhället finns det inget öppet sam-
hälle. Det är ett samhälle där vittnen skräms till tyst-
nad, där sanningen tvingas bort och där människor
inte får sin rätt prövad på ett öppet och objektivt sätt.
Det är utomordentligt allvarligt. Om det borde vi alla
vara helt överens.
Frågan är då, fru talman, varför det inte sker mer
när det finns så många och ständigt omtalade brister.
Det är helt riktigt att regeringen gör en del saker, lite
mer pengar kommer, men det är alldeles otillräckligt.
Visserligen ger justitieministern ett otal intervjuer.
Det finns nästan inte ett område inom utgiftsområde 4
där han inte har planer på att göra det ena och det
andra. Den minsta lilla tanke, även om det inte finns
ett dokument inom departementet, blåses upp till
stora saker. Det ingår väl liksom i PR-apparaten. Men
kvar står ju bilden som allmänheten har: det tilltagan-
de våldet, kvinnovåldet och annat våld, rapporter om
poliser som inte har resurser att vara tillgängliga, inte
resurser att rycka ut, inte förmåga och kapacitet att
förebygga och klara ut brott. Bilden som allmänheten
har skiljer sig väsentligt från den bild som ibland
glättat i soffor och i andra reportage ofta med ett
generöst bildmaterial ackompanjerar justitieministern.
Det är två helt separata världar som möter allmänhe-
ten å ena sidan och en grupp journalister kring justi-
tieministern å den andra. Och det är väljarna som
bestämmer.
Jag tycker att det finns anledning att säga att det
behövs ett alternativ till detta. Jag ifrågasätter inte ett
ögonblick justitieministerns goda uppsåt. Jag tror att
vi kan vara överens om att det finns ett uppsåt hos oss
alla att göra någonting av detta. Jag kritiserar rege-
ringen och justitieministern för att regeringen gör för
lite. Man anslår för lite pengar och är för lite kreativ
när det gäller handling, inte i ord och intervjuer för
där är det en makalös kreativitet.
Vi behöver fler poliser, det är inget originellt. Det
är nu 16 000, i realiteten 15 000, poliser i tjänst, och
vi behöver upp till 19 000-20 000 poliser. Det är en
bedömning som Rikspolisstyrelsen delar.
Vi behöver utbilda fler poliser, för utan utbildning
och betydligt fler poliser får vi inte dessa nya poliser
med tanke också på de avgångar som kommer.
Från moderat sida vill vi utöver regeringens sats-
ningar på ökade utbildningsplatser lägga på ungefär
50 % från år 2004-2005, vilket innebär att vi kommer
upp till 19 000-20 000 poliser betydligt tidigare än
med regeringens förslag. Ja, regeringen kommer över
huvud taget inte upp till den nivån före 2010.
Regeringens ambition, som den är redovisad i
budgetpropositionen, är inte tillräcklig för att skapa
förutsättningar för en fungerande polis som allmän-
heten har all anledning att kräva om staten ska klara
sin kärnuppgift så att inte andra tar över som privata
vaktbolag, medborgargarden etc. Ingen vill ha - jag
upprepar det, fru talman - ingen vill ha den utveck-
lingen.
Under tiden - för vi kan inte få fram poliser hur
snabbt som helst eftersom utbildning ska till - måste
vi anställa, som vi föreslår från moderat sida, civila
utredare. Erfarenheterna av dem är goda - det har
skett ett antal anställningar av civila utredare - och
det behöver utvecklas. Vi föreslår 500 sådana under
2002-2003.
Det innebär också, fru talman, att om vi vill öka
polisutbildningen så kraftfullt som moderaterna vill,
och som jag faktiskt hade trott att socialdemokraterna
skulle visa en vilja att göra, aktualiseras frågan om
den fjärde polishögskolan. Den har ett värde, inte
bara för att den kan få fram fler poliser utan därför att
polisutbildningen får fler aktörer, flera lärosäten, flera
utbildningar. Det skapar en mångfald i polisutbild-
ningen som är bra. Det har ett värde i sig att det finns
flera utbildningsanstalter.
Det skulle förvåna mig mycket, fru talman, och
det är en ganska personlig uppfattning, om man inte
då skulle välja västra Sverige, Göteborgs- och Bo-
råsregionen. Moderata samlingspartiet pekar på, och
har gjort det i ett par år, behovet av en fjärde polis-
högskola.
Vi behöver givetvis pengar, fru talman, för att kla-
ra detta, och det är regeringens dilemma. Ambitionen
finns säkert och uppenbarligen också de goda skratten
och leendena, men det avgörande är ju att man har
finansiella resurser för att verkställa det man planerar,
om man har detta goda uppsåt som jag inte alls ifrå-
gasätter att man har.
Regeringen lägger helt klart på mer pengar till
detta, men det är otillräckligt. På polissidan lägger vi
på ungefär 500-700 miljoner per år de kommande tre
åren. Det är över miljarden per år, fru talman, utöver
regeringens förslag när det gäller hela rättsväsendet.
Låt mig också säga att samma problem när det
gäller bristande resurser finns inom kriminalvården.
Där gör regeringen finansiellt nästan ingenting alls,
bara marginella justeringar, trots att man vet att det är
överbeläggning, problem med att differentiera fång-
arna, ett allt sämre behandlingsinnehåll etc. Ändå gör
man ingenting.
Moderata samlingspartiet är inte främmande för
att kräva hårdare straff, men vi kräver också att det
ska vara en kriminalvård med ett vårdinnehåll. Det
finns för många rapporter om fall där vården i stort
sett är satt på undantag. Det accepterar vi inte!
Fru talman! Sedan kan jag bara säga, för att ändå
ge en eloge till ministern, att vi skarpt gillar beslutet
att sätta stopp för igenslagningarna, nedläggningarna,
av de små domstolarna innan man får en fristående,
oberoende utvärdering. Det tyckte vi var bra. Det
slogs vi för i kammaren i våras. Vi fick inte riktigt
gehör för detta hos majoriteten, men vi tycker att det
här är ett bra beslut. Äras den som äras bör.
Avslutningsvis finns det när vi diskuterar frågorna
om rättsstaten anledning att ta upp äganderättsfrågor-
na. Det finns ingen rättsstat, fru talman, som saknar
äganderätt. Och en tryggad äganderätt förutsätter en
ordentlig, fungerande rättsstat. All historisk erfaren-
het visar att både den demokratiska utvecklingen och
den ekonomiska utvecklingen är beroende av en fun-
gerande äganderätt. Hotet mot äganderätten, fru tal-
man, är därför egentligen ett hot mot demokratin, det
öppna samhället och den ekonomiska utvecklingen.
All historisk erfarenhet de gångna århundradena visar
detta.
Jag tror mig veta att justitieministern både i sin
nuvarande roll och, framför allt, i sitt tidigare yrke
har visat ett stort intresse för ägandefrågorna. Det
förefaller som om det skulle kunna finnas ett stöd. Jag
frågar därför detta: Är justitieministern beredd att
framöver i regeringens beredning av olika frågor
verkligen lyfta fram äganderättsaspekten just i med-
vetande om att utan en säkerställd äganderätt får vi
ingen rättsstat, ingen ekonomisk utveckling?