Herr talman! Jag vill ta upp försvarsindustrins roll
när det gäller säkerhetspolitiken. Försvarsindustrin
spelar ju en vital roll i säkerhetspolitiken, men den
förekommer inte i debatten om neutraliteten. Det
gör den inte heller i Sverker Åströms utredning om
den svenska säkerhetspolitiken, där han
konstaterar att vi fortfarande kan vara neutrala
även vid medlemskap i Europeiska unionen.
Den svenska försvarsindustrins starka ställning har
tidigare motiverats med att vi skall göra oss
trovärdiga som en neutral stat. Vi skall kunna vara
oberoende och producera våra egna vapen.
Nu går Sveriges försvarsindustri in i ett alltmer
organiserat samarbete i Europa. Såvitt jag förstår
har Utrikesnämnden tagit ställning för att Sverige
skall vara med i EIPG, European Independent
Programme Group, som det tidigare hette. Det är
inte något som jag tycker att vi har diskuterat
ordentligt här i riksdagen. Det stod i en proposition
att vi borde överväga att gå med i EIPG. Sedan
kunde man plötsligt läsa i Svenska Dagbladet att
Sverige redan har ansökt om medlemskap. Detta
har, såvitt jag förstår, beslutats i Utrikesnämnden.
Men vi i riksdagen har inte direkt diskuterat detta.
Det är mycket allvarligt att förutsättningarna
ändras för en neutralitetspolitik utan att någon
diskussion förts i riksdagen. Det är över huvud
taget väldigt få ledamöter som känner till att vi
alltmer glider in i detta försvarssamarbete. Som jag
ser det ändrar detta helt och hållet
förutsättningarna för en neutralitetspolitik. Nu
heter organisationen inte längre EIPG, utan
WEAG -- Western European Armament Group.
WEAG ingår nu i VEU och har flyttat sitt säte till
Bryssel. Det visar vad som exakt håller på att ske.
En del av VEU kommer sedan att vara det organ
som genomför de beslut som fattas inom
Europeiska unionen när det gäller militära frågor.
I WEAG finns också något som heter SERA som
är en kursverksamhet där FMV finns representerat
i det råd som planerar kursverksamheten. Svenska
tjänstemän och personer från försvarsindustrin har
deltagit i de kurser som syftar till ett gemensamt
synsätt och till ett samarbete när det gäller
forskning om, produktion och försäljning av vapen
ute i världen.
Jag kan inte se annat än att vi håller på att glida in
i ett försvarssamarbete. Därmed tappar vi våra
möjligheter att över huvud taget kunna hävda att vi
kan vara neutrala eller alliansfria. WEAG består av
NATO-stater i Europa. I så fall är vi redan halvvägs
inne i en militärallians. Detta vill jag att vi skall
diskutera ordentligt innan Sverige smygs in i ett
militärsamarbete av den här typen. Plötsligt kan vi
befinna oss halvvägs inne i NATO utan att en
ordentlig debatt har förts vare sig i Sveriges riksdag
eller ute i samhället. De flesta människor känner
inte till vare sig WEAG, IEPG, SERA eller
exempelvis EUCLID -- NATO-staternas hemliga
militära samarbetsorgan -- som Sverige också har
ett intresse av att vara med i.
Jag vill veta hur statsministern ser på alla
samarbetsplaner och att vi tillsammans med
allierade stater deltar i produktion och utveckling
av vapen.
När vår försvarsindustri integreras på ett sådant
sätt, kan det gå ihop med att vara en alliansfri och
neutral stat? Har vi då inte redan övergett den
möjligheten? Vi kommer att stå inför fakta. När
man år 1996 skall revidera Maastrichtavtalet och
det gäller den gemensamma försvarspolitiken står
vi inför det faktum att vi redan är så integrerade att
vi inte är alliansfria eller neutrala utan att bara har
att fullfölja det hela.
Statsministern sade att det går litet väl långsamt.
Jag tycker att det går litet väl fort. Plötsligt har vi
glidit in utan att vi har haft någon riktig debatt. Jag
skulle vilja citera Ingemar Eliasson som i en
debattartikel i Dagens Nyheter skrev att det först
tas ett rejält beslut och sedan kommer debatten.
Jag tycker inte att det skall gå till så.
Säkerhetspolitik måste vara något som folket står
bakom och som folket är med på. Säkerhetspolitik
i en demokrati är något som är för folket. I en
totalitär stat har man militären mot folket, men i en
demokrati måste vi ha en säkerhetspolitik som hela
folket ställer upp på. Då måste vi också veta vad
som pågår.