Herr talman! Det är naturligtvis en oerhört viktig
debatt som här förs och som har förts under flera år
i riksdagen när det gäller Sveriges förhållande till
Europeiska unionens säkerhetspolitik. Vi kommer
att få föra denna debatt med ökad intensitet inför
folkomröstningen om medlemskapet.
Carl Bildt sade tidigare i dag att vi har tidigare talat
högt om världen, man att det har varit tyst om
Europa. Det får ju inte heller bli tvärtom, att det
blir tyst om världen utanför medan vi bara talar om
Europa. Jag menar att det inte finns någon hållbar
framtida stabilitet i Europa, om Europas
omgivningar präglas av instabilitet, krig och kriser.
Ytterst är den globala freden och stabiliten en
förutsättning också för Europas fred och stabilitet.
De ekonomiska och sociala klyftorna i världen är
stora. Förtrycket av mänskliga rättigheter, militär
upprustning, religiösa och etniska konflikter pågår
i Europas närområde. Problemen finns inte bara i
Jugoslavien. Detta får till följd en omfattande
migration som vi känner av också i Europa.
Den fråga jag ställer mig är vad unionens politik
betyder för den grundläggande och övergripande
säkerhetspolitiken i världen? Kommer den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att
utformas för att främja fred, säkerhet och frihet i
världen? Vad blir det för politik i Mellanöstern,
Kaukasusområdet och Nordafrika?
Som ledamot av EG-delegationen har jag
förmånen att få resa och träffa politiker i Europa.
Jag har träffat många i Spanien, England, Italien
osv. som jag känner mig uppmuntrad av, vilka i
stort sett har samma uppfattning som jag. Men jag
träffar också andra som har helt andra
uppfattningar.
I det tyska Bundeswehrs strategidokument från
november 1992 sägs att upprustningen av den tyska
armén syftar till att stärka möjligheten att
upprätthålla den fria världshandeln och den
obehindrade tillgången på marknader och råvaror
över hela världen.
Eftersom en armé skall skapas frågar vi våra vänner
ute i Europa var fienderna finns. Exempelvis
Jacques Delors säger att man inte kan begränsa sin
horisont till Europa och att det omkring oss skapas
kombinationer av maktbegär, nationella uppror
och underutveckling. Detta innebär potentiellt
farliga situationer som innehåller destabilseringens
frö.
Villem van Eekelen, VEU:s generalsekreterare,
sade i november 1993 att VEU, den kommande
militära unionen som är en del av Europas
utveckling, skall stå klar att handla på egen hand
för att säkra unionens intressen överallt i världen,
om Förenta nationerna och ESK blir
handlingsförlamade. Han säger också att vi skall
vara i stånd att intervenera på egen hand, såväl
inom vår egen kontinent som i andra delar när det
vitala intresset för europeiska medborgare hotas.
Jag skulle vilja veta vad statsminister Carl Bildt
tycker om den här typen av formuleringar som van
Eekelen använder. Skall verkligen den
gemensamma försvarspolitiken eller någon annan
samfälld försvarspolitik gå ut på att arméstyrkor
skall ingripa runt om i världen när vi själva tycker
att våra intressen hotas och FN inte ställer upp på
vår sida? Vi behöver räta ut dessa frågetecken.
Svenska politiker behöver ge någon sorts svar.
Det är enligt min mening inte bara
Warszawapakten som har existerat i vår historia. På
den europeiska kontinenten har faktiskt två
världskrig satts i gång av europeiska stormakter.
Jag har själv som ung upplevt det senaste
världskriget.
När vi reser runt i världen, i Mellanöstern och
Afrika, möts vi av ståndpunkten att Europa har
dragit upp gränser för andra folk -- gränser som inte
har varit naturliga. Man har ''lagt rabarber på''
deras råvaror till låg ersättning. Dessa historiska
omständigheter är också källor till vår tids lokala
kriser och konflikter, vilka Jacques Delors talar
om.
Från den europeiska scenen har stormakter dragit i
gång kolonialkrig på andra kontinenter, även under
de senaste hundra åren. Historien förskräcker i
många avseenden.
Vilken utrikes- och säkerhetspolitik kommer
Berlusconi och liktänkande ute i Europa att vilja
föra? Som Europapolitiker får både Carl Bildt och
jag numera nyfascister som bordsgrannar vid
middagar ute i Europa. Det är viktigt att vi för
samtal också med dem. Vad säger Carl Bildt till
extremhögern i Europa om Europas framtida roll
på världsarenan?
Slutligen måste vi tänka oss in i situationen att vi i
folkomröstningen i höst säger ja till
formuleringarna i Maastricht. Där ingår vissa
målsättningar för den gemensamma
försvarspolitiken och ett eventuellt gemensamt
försvar.
Inom något år kommer då frågan om vi skall vara
med eller inte i Europaarmén. Då krävs, enligt Carl
Bildt, enhällighet. Hur skall vi göra om det krävs
enhällighet och vi lovar att inte hindra beslutet?
Accepterar EU inom begreppet enhällighet att en
nation avstår från att rösta eller inte deltar i mötet?