Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag
noterade med tillfredsställelse och inte helt oväntat
att statsrådet Thurdin inte berörde den här frågan i
sitt anförande från talarstolen. Jag vill inte heller i
onödan provocera statsrådet Thurdin till att
argumentera i frågan, eftersom jag inte tror att det
i första hand är därifrån formuleringarna i
propositionen och de upprepade propoåerna
kommer. Det finns ju andra departement som har
drivit frågan om renodling av tingsrätternas
verksamhet väsentligt hårdare och mycket mera
envist.
Men det jag reagerar mot är att varje gång frågan
om tingsrätternas verksamhet och samlokalisering
med inskrivningsmyndigheterna har avförts från
dagordningen och man drar en suck av lättnad ute
i verksamheterna och känner att man nu kan börja
arbeta ostört, då kommer det en ny formulering i
en proposition, från ett statsråd eller från någon
regeringen närstående som återigen upplivar oron.
Det är detta som jag tycker är onödigt.
Vad jag reagerade på var att det som regeringen
säger i propositionen kunde ha varit osagt. Det
hade inte förändrat beslutet i dag.