Herr talman! Frågan om den organisatoriska
hemvisten för inskrivningsverksamheten har stötts
och blötts alltsedan början av 70-talet. Den har i
särskilt hög grad gällt de senaste åren, vilket har
skapat både en onödig och en betydande oro ute i
verksamheten.
Inskrivningsverksamheten är, som sagt, sedan
länge knuten till domstolarna. Men förslag har vid
upprepade tillfällen framlagts om att skilja bort
inskrivningsverksamheten från domstolarna.
Särskilt när det gäller de mindre tingsrätterna har
inskrivningsverksamheten varit en värdefull,
stabiliserande och av allmänheten mycket
uppskattad faktor. En organisatorisk åtskillnad
skulle dramatiskt kunna underminera grundvalen
för flera små tingsrätter.
Bakom förslagen att organisatoriskt skilja
verksamheterna ligger tydligen något slags
organisationsestetiskt tänkande. Det är tydligen
stötande att två så till karaktären olika
verksamheter samverkar inom samma
organisationsstruktur. Från centrala instansnivåer
ger man uppenbarligen inte upp tanken att få till
stånd en organisationsschematisk renodling.
Herr talman! I den senaste i raden av utredningar
behandlar Lantmäteri- och
inskrivningsutredningen i sitt principbetänkande
frågan ännu en gång. Som så mången gång förut
konstaterar utredningen att verksamheten i sin
nuvarande form fungerar utmärkt. Några behov
utifrån verksamheten av organisatoriska
förändringar föreligger inte. Och, tro det eller ej,
trots detta föreslår utredningen att verksamheten
skall skiljas från domstolarna. Skälen är dels de
organisationsestetiska, dels att tidpunkten kan vara
lämplig.
Då inga väsentliga skäl utifrån verksamheten
redovisats, avstår regeringen i nu föreliggande
proposition från att föreslå en organisatorisk
förändring. Så långt är allt väl. Men regeringen
redovisar ändå som sin bedömning att
inskrivningsverksamheten på sikt bör föras
samman med fastighetsbildningen och
fastighetsregistreringen. Skälet är återigen
säkerligen det övergripande principiella synsättet
ovanifrån att domstolarnas verksamhet så långt
möjligt bör renodlas.
Då inga bärande skäl utifrån verksamheten med
inskrivning framförts för en organisatorisk
förändring, utan verksamheten tvärtom är en viktig
del av samhällets lokala service till medborgarna
och en organisatorisk åtskillnad skulle kunna
riskera de små tingsrätterna, borde frågan om att
skilja verksamheten från domstolarna avföras från
dagordningen.
Herr talman! Det här är bakgrunden till min och ett
par andra motioner i samma riktning. Ett enhälligt
utskott försöker nu slingra sig ur genom att påstå att
det är motionerna som initierat att riksdagen skall
uttala sig om vad som skall gälla fortsättningsvis.
Man säger att frågan måste få prövas när den blir
aktuell.
Javisst. Och det är ju precis därför som det är så
märkligt att regeringen i sin proposition redovisar
som sin bedömning om inskrivningsmyndigheten
att den ''på sikt bör föras samman med
fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen''.
Utskottet anser sig inte berett att förorda att
riksdagen gör ett uttalande om den framtida
situationen och ansluter sig, tro det eller ej, till
regeringens proposition samt avstyrker
motionerna.
Att regeringen inte kan bespara sig denna knäpp på
näsan på alla de små och väl fungerande
tingsrätterna med sina inskrivningsmyndigheter är,
förmodar jag, bara ett uttryck för besvikelse över
att frågan hittills avförts varje gång den prövats.
Det bör ske igen.
Utskottet spelar med i regeringens småaktiga och
kitsliga spel. Som motionerna och Lars Werner i sin
meningsyttring visat saknas sakskälen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Lars Werners
meningsyttring.