Fru talman! Det är naturligtvis ingen slump att ett
flertal av dem som deltar i denna debatt också är
ledamöter i Pliktutredningen.
Jag tror att engagemanget för hur vi skall lösa
pliktfrågorna i framtiden kommer att öka framöver.
Just nu är det mest en fråga för dem som råkar delta
just nu i utbildningen och för ett antal specialintresse-
rade, vare sig de har det som ett politiskt område eller
något annat. Jag tror att vi kan vänta en betydligt
större debatt i samhället i allmänhet om dessa frågor.
Fru talman! Jag tänkte börja med de två frågor
som Annika Nordgren ställde i sitt anförande. Jag tror
att de var ungefär följande.
Vilken är den viktigaste faktorn för folkförank-
ringen? Jag tycker nog att Annika Nordgren besvarar
den frågan i sin reservation nr 1. Där skriver hon:
Det viktigaste ur motivationssynpunkt är att man
utbildar för att möta hot som uppfattas som verkliga
och relevanta. Det är viktigare att fråga vad vi utbil-
dar för och hur denna utbildning sker än att pressa
igenom så många som möjligt.
Självklart är det så. Totalförsvarets organisation
måste ha trovärdiga uppgifter. Och utbildningen
måste leda till dessa uppgifter. Det har poängterats
flera gånger under denna debatt att så inte är fallet.
Det är naturligtvis något som vi måste ändra på.
Varför har vi över huvud taget ett pliktsystem?
Även det har flera talare varit inne på. Personalbeho-
vet, dvs. totalförsvarets möjligheter att få ett tillräck-
ligt antal med tillräckligt god kvalitet, är naturligtvis
avgörande.
Jag tror inte att vi kan definiera detta som något
slags demokratisk rättighet. Om vi ser det historiskt
och om vi ser hur världen ser ut i övrigt och även
utifrån situationen i Sverige i dag är det inte så. Det är
behovet som styr och som skall styra, vilket vi i prin-
cip är överens om.
Jag tror också att en viktig del i ett fungerande
pliktsystem måste vara att det är uthålligt. Vi kan inte
vara beroende av tillfälliga svängningar i behovet
eller i opinionen för att vi skall få systemet att funge-
ra. Jag tror inte heller att ett system med enbart an-
ställda och frivilliga har den uthålligheten. Jag tror
inte ens att det skulle räcka för att säkerställa behoven
i dag.
Ett pliktsystems karaktär är naturligtvis också av
det slaget att samhället måste förbehålla sig rätten till
sanktioner för dem som inte vill göra sin plikt. Så gör
vi med andra plikter i samhället, t.ex. skatteplikten.
Jag menar att vi bör avskaffa fängelsestraffet för total-
försvarsvägran, men någon sanktion måste samhället
ha. I annat fall blir plikten en illusion.
Annika Nordgren frågade också om dagens system
är rättvist. Nej, naturligtvis är det inte det. Vad som är
rättvist eller inte har naturligtvis inte heller någon
objektiv innebörd, utan det är acceptansen rent all-
mänt hos en någorlunda stabil majoritet som karakte-
riserar om det är rättvist eller inte. Det finns mängder
av företeelser i vårt samhälle som uppenbarligen är
orättvisa eller som i varje fall av många uppfattas som
orättvisa.
Ett progressivt skattesystem tycker många är
orättvist. Jag tycker att det är helt naturligt. Jag tycker
också att det är naturligt att de som har mest att ge får
bidra mer, vare sig det gäller pengar eller tid av sin
ungdom eller sitt liv, för att lösa en samhällsuppgift. I
annat fall skulle t.ex. vårt system med att befälsuttag-
na har en längre och mera kvalificerad utbildning
börja skaka om vi inte accepterade just det faktum att
här finns en orättvisa i den meningen att det inte krävs
lika mycket av var och en. För att säkra acceptansen
av denna orättvisa måste vi ge belöning till den som
utsätts för den, så att orättvisan accepteras. Vi kom-
mer aldrig att få ett system som i någon mening ob-
jektivt är rättvist.
En annan funktion hos ett pliktsystem som jag
också tycker är väsentlig gäller det kollektiva ansvaret
för våldet. Detta kan vi heller inte lösa i ett system
med enbart anställda och frivilliga. Ytterst gäller det
dödandet. Skall det vara möjligt att utkräva ansvar för
vissa personer och vissa grupperingar efter en kon-
flikt? Det blir oerhört komplicerat om vi inte accepte-
rar ett system som i någon mån säkrar det kollektiva
ansvaret. Jag tror att ett pliktsystem är den enda möj-
ligheten att få den effekten.
Vidare tror jag att pliktsystemet fortfarande, i
varje fall för den tid som vi behöver diskutera nu när
vi skall planera för hur den överblickbara delen av
vårt totalförsvar skall se ut, har en folklig förankring
och en acceptans. Därför tycker jag att den majorite-
ten inte behöver ifrågasättas. Vi behöver alltså inte nu
utreda om vi skall ha ett pliktsystem eller inte.
Fru talman! Det som behandlas i detta betänkande
kommer till stora delar att tas upp i Pliktutredningen.
Jag tror att dess arbete och resultat kommer att röna
ett större politiskt intresse än de här frågorna hittills
har gjort.