Fru talman! Tvärtom! Lagen om totalförsvarsplikt,
som började tillämpas den 1 juli 1995, är en mycket
bra lag. Mitt parti stod fullständigt bakom den, och
jag förutsätter att den är grunden också för den ut-
redning som nu skall se över tillämpningen av total-
försvarsplikten.
Det är en bra lag därför att den bygger på plikt
efter behov. Den bygger på att ingen skall göra plikt
längre tid än vad som behövs för att man skall kunna
lösa sin uppgift. Den bygger på att inte fler skall tas ut
än vad som går att relatera till behoven. Jag är inte
missnöjd med lagen om totalförsvarsplikt. Tvärtom är
den ett fundament. I den fanns också den prövning
som Annika Nordgren diskuterade tidigare om yrkes-
försvar kontra pliktrekrytering.
När det gäller tidigare försvarsministrars eventuel-
la övertramp kan jag bara konstatera att den nya lagen
som reglerar detta gäller från den 1 juli 1995. Den
började verka under den socialdemokratiska regering-
ens tid. Från mitten på 80-talet till mitten på 90-talet
hade vi olyckligt nog en oreglerad urholkning av
värnpliktssystemet där de politiska beslutsfattarna inte
hade ledning i den lagstiftning som då fanns.
Min fråga till Karin Wegestål är om hon fortfa-
rande anser att de tre grundläggande principerna i
lagen om totalförsvarsplikt alltjämt skall vara gällan-
de eller om det finns skäl som gör att man skall gå
ifrån de tre grundprinciperna, och då skulle jag gärna
vilja att hon redovisade dem för kammaren också.