Totalförsvarsplikten

Fru talman! Folkpartiet avvisar tanken på att

pliktutbilda i princip alla vapenföra unga män utan att

behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Det

gör att vi också avvisar tanken på korttidsutbildning

som ett alternativ för att kunna kalla in alla vapenföra

unga män till pliktutbildning. Det måste helt enkelt

finnas en grundläggande respekt för den enskilde

individens frihet och integritet.

Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas

så att könsneutral pliktuttagning kommer att gälla för

hela totalförsvaret. I vårt förslag till utformning av

försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas

ut till militär grundutbildning. I försvarsbeslutet 1996

avvisade vi också tills vidare förslaget beträffande

civila beredskapsstyrkor mot bakgrund av att rege-

ringen inte kunnat presentera något underlag rörande

behov av och former för en sådan pliktutbildning.

I detta sammanhang välkomnar vi dock att den

kommande översynen med förtur skall behandla frå-

gor gällande uppskovsregler och disciplinansvar. Vi

välkomnar likaså att översynen omfattar frågor röran-

de utbildningens meritvärde för såväl värnpliktiga

som civilpliktiga. Arbetet inom Försvarsmakten i

dessa frågor får dock inte avstanna i avvaktan på

översynen. Det bör tvärtom påskyndas.

I takt med att allt färre tas ut till plikttjänstgöring

måste förhållandena bringas i allt bättre överens-

stämmelse med dem som gäller i det civila samhället.

Plikttjänstgöringen måste också i största möjliga

utsträckning formas så att den för den enskilde blir en

tillgång också efter fullbordad utbildning.

Vi välkomnar därför den nu av regeringen tillsatta

översynen av pliktfrågorna. Vi förutsätter att den

kommer att innebära en återgång fullt ut till de prin-

ciper för plikttjänstgöringen som låg till grund för

riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt. Vi av-

står därför i detta sammanhang från reservationer.

Därmed inte alls sagt att vi inte har synpunkter.

Fru talman! Vi i Folkpartiet har i 25 punkter i vår

motion om totalförsvarsplikten angivit de förhållan-

den som enligt vår mening bör ligga till grund för den

fortsatta synen på totalförsvarsplikten. Jag skall här

bara kort beröra några av dessa.

Först gäller det flexibiliteten i totalförsvarsplikten.

Totalförsvarsplikten ger, genom att i princip vid en

könsneutral uttagning ha hela befolkningen som re-

kryteringsunderlag, maximala möjligheter att i varje

läge på ett rationellt sätt kunna tillgodose kvantitativa

och kvalitativa krav i totalförsvarets personalförsörj-

ning. Totalförsvarsplikten kan enligt vår mening bätt-

re än något annat system ge en bra personalförsörj-

ning med en aktuell utbildning av de pliktiga.

Jag vill här nämna något om faran med rigida

principer. I stark kontrast till totalförsvarspliktens

principer står tanken att vapenutbilda alla män. Med

en sådan tillämpning av en s.k. allmän värnplikt -

som är en manlig värnplikt - styrs den militära

grundutbildningen inte av försvarsmässiga övervä-

ganden. Den styrs i stället med 20 års fördröjning av

det årliga antalet födda gossebarn. Det är ungefär lika

rationellt som att koppla skolväsendet eller pensions-

systemet till den svenska älgstammens utveckling.

Den rigida synen på den allmänna värnplikten innebär

dessutom - vilket erfarenheten visar - att vi får stora

brister i de civila funktionerna.

Vi säger nej till resursslöseri, fru talman. Stora

belopp har slösats bort genom att många tusen fler

värnpliktiga än vad som behövs för omsättningen av

krigsorganisationen genom åren har tagits in. Att

utbilda en värnpliktig kostar 100 000-200 000 per

soldat beroende på utbildningens innehåll. Detta slö-

seri inom en nästan helmanlig verksamhet står i stark

kontrast till hur kvinnodominerade verksamheter

klämts åt hårt under senare år. Vad anser t.ex. rege-

ringens jämställdhetsansvariga om försvarets utbild-

ningsvolym?

Militär korttidsutbildning är inte egentligen aktu-

ellt, anser vi, förrän bortåt år 2020. Vi har länge i

Folkpartiet hävdat att man självklart bör anpassa

utbildningstiden till utbildningsändamålet. Mycket

tyder å ena sida på att utbildningstiden inte riktigt

räcker till för att ge allsidigt användbara fältförband.

Det är å andra svårt att motivera att förplägnads-

värnpliktiga skulle ha längre utbildningstider än

värnpliktiga med kvalificerade stridsuppgifter. I prak-

tiken behöver man dock inte ta ställning till detta

förrän strax före år 2020. Tills dess finns det ett över-

skott av soldater i åldrarna 20-40 år med betydligt

längre grundutbildning som bör tas i anspråk innan

man tittar på det här med korttidsutbildning.

Man bör förenkla och förbättra mönstringsförfa-

randet. Mönstring och uttagning skall göras rationellt.

Det finns många skäl att ifrågasätta det svenska sys-

temet med tvådagarsförrättningar. T.ex. har Danmark,

som Annika Nordgren tidigare talade om, ett system

med betydligt mindre tidsåtgång och kostnader. En

fungerande öppenvård gör det naturligt att individens

husläkare skulle kunna leverera de nödvändiga medi-

cinska uppgifter som behövs inför prövningen utom i

fråga om specialundersökningar för t.ex. vissa flyg-

tjänster eller ubåtstjänst. Inskrivningsläkaren upprepar

i dag ofta redan gjorda undersökningar.

När det gäller den kvalitativa delen av mönstring-

en är det inte ovanligt att den endast tar mellan tio och

tjugo minuter. Under en tvådagarsmönstring går alltså

mellan tio och tjugo minuter åt till att tala med en

psykolog som skall göra den nödvändiga kvalitativa

bedömningen. Detta är alldeles fel. Då är det kanske

inte underligt att en och annan olämplig slipper ige-

nom granskningen. Det gäller t.ex. människor med

rasistiska åsikter.

Vi måste också ta större hänsyn till individens

egen önskan. Vid uttagningen bör individens egen

önskan tillmätas mycket stor betydelse. Motivation

betyder mycket för att man skall få ett bra resultat av

utbildningen. Detta innebär inte ett yrkesförsvar, men

det innebär ett ökat utrymme för den enskilde indivi-

den.

Fru talman! Vi vill inte ha någon utbildning för

våldsbenägna personer eller rasister. Från principen

att för pliktutbildning i första hand ta ut personer som

själva vill måste undantag göras när man har anled-

ning att misstänka att vapen- eller sprängutbildning

kan missbrukas. Om alla tas ut med allmän värnplikt

riskerar i högre grad vapenutbildning att ges också till

våldsinriktade och kriminella personer. I ett läge då

bara en del av en åldersklass ges vapenutbildning

måste samhället så långt som möjligt se till att inte

vapenutbilda sina egna fiender. Militär utbildning har

vid flera tillfällen under senare år missbrukats av

våldsmän och rånare. Folkpartiet stöder härvidlag det

eniga betänkande som inom kort kommer att föreläg-

gas riksdagen för beslut.

Sedan vill jag ta upp pliktutbildningens civila

meritvärdering. De som ändå gör uppoffringen att

genomgå en värnplikts- eller civilpliktsutbildning bör

så långt möjligt få tillgodoräkna sig relevanta utbild-

ningsmeriter. Totalförsvaret måste snarast öka an-

strängningarna att lösa frågan om just meritvärdering-

en. Detta är viktigt för att öka motivationen att ge-

nomgå pliktutbildning, men framför allt för att skapa

så goda villkor som möjligt för dem som gör uppoff-

ringar till nytta för det totala försvaret.

I fråga om ekonomisk ersättning vid pliktutbild-

ning är det ju så att färre uttagna ökar såväl anled-

ningen som möjligheterna att faktiskt ge en bättre

ekonomisk ersättning. Det ligger inget egenvärde i att

ha låga ersättningar till personer som tas ut med

pliktlag. Motivation och utbildningsresultat påverkas

säkerligen negativt om ersättningarna är alltför låga.

40 kr per dag kan ju inte anses vara speciellt mycket.

När man bara tar ut så många som behövs till utbild-

ningen kan man också ge rimligare ekonomisk ersätt-

ning.

Den sista sak som jag vill ta upp litet speciellt

handlar om könsneutral uttagning. Vid uttagning till

militär eller civil totalförsvarsutbildning inom ramen

för plikten, där hänsyn tas till den enskildes önskemål,

finns inte längre någon anledning att behandla män

och kvinnor olika. Där en civil utbildning hos indivi-

den är av stort värde som grund för en totalförsvars-

placering finns inte heller någon anledning att göra

skillnad mellan könen.

Under de snart 20 år som Folkpartiet liberalerna

har pläderat för en totalförsvarsplikt har partiet envist

hävdat att värnplikten bör göras könsneutral. Man

skulle då tillgodose de samlade personalbehoven både

inom civilt och militärt försvar genom att utgå från

hela befolkningen. Trots det hittillsvarande talet om

allmän värnplikt har det ju faktiskt i verkligheten bara

varit manlig värnplikt.

Vi anser att det skall vara hela folkets försvar -

inte halva. Kvinnor har visserligen i dag rätten att

frivilligt fullgöra en värnplikt utan att behöva binda

sig för en fortsatt officerskarriär. Kvinnor som mönst-

rat kan numera också ingå i utbildningsreserven. Det

är bra. Men det räcker inte.

Samma grundkrav på deltagande i rikets totala

försvar måste ställas på både kvinnor och män. Vi har

alla rättigheter, och vi har alla skyldigheter. Vi måste

nu likställa flickor med pojkar även inom Försvar-

smaktens område. Vi måste som ett litet land tillvarata

all den kompetens som vi förfogar över och inte välja

bort halva årskullen 18-åringar innan vi ens har prövat

dugligheten.

Regeringen och Försvarsmakten har också tidigare

gett uttryck för att de anser att för att öka antalet

kvinnliga officerare i försvaret måste också basen,

dvs. de som genomgår pliktutbildningen, breddas.

Men, fru talman, det gör man faktiskt enklast genom

att övergå till en könsneutral tillämpning i urvalspro-

cessen, precis som Henrik Landerholm tidigare argu-

menterade, för att säkerställa antalet officerare. Anta-

let värnpliktiga påverkas inte, eftersom det är krigsor-

ganisationens storlek som styr det årliga rekryterings-

behovet och inte ett fixerat antal.

Fru talman! Till sist: De värnpliktiga kommer från

många skilda verksamheter i samhället. De bidrar

med sina olika kunskaper och erfarenheter till mång-

falden i den militära verksamheten. Detta är själva

styrkan i folkförsvarstanken. Vilken förankringstanke

ligger bakom att vi i dag utestänger halva befolkning-

ens erfarenheter och kompetens, Karin Wegestål?

Kanske är det så att en gammal sanning i dessa korri-

dorer är: Vill du inte så tillsätt en utredning.