Herr talman! Det är alltid intressant att debattera med Lise Nordin, för man vet från början att vad det än handlar om så är det i slutändan, när dimman har skingrats och röken har lagt sig, kärnkraften som ska bort. Det spelar ingen roll om det kläds i termer av bindande mål för förnybart - i slutändan är det bara kärnkraften det handlar om.
Det har blivit nästan någon sorts metafysiskt förankrad motvilja mot kärnkraft som inte tar någon hänsyn till den teknikutveckling som har skett, som inte tar någon hänsyn till att detta faktiskt är en i stort sett koldioxidfri elproduktion jämfört med alternativen för kontinuerlig elproduktion.
Vi har i Sverige ett välstånd som i stort vilar på att vi kan förädla våra råvaruresurser skogen och malmen. Det krävs att det finns elektricitet, herr talman. Även när solen har gått ned, när den har gått i moln och när det är vindstilla måste exempelvis aluminiumsmältverket i Sundsvall som jag åkte förbi i går kunna gå.
Då krävs det ändå att vi är lite praktiska och ser till hur Sveriges energibehov ser ut. Det går inte att utan att analysera vad detta får för konsekvenser för svensk basindustri som också väldigt mycket ligger till grund för tjänsteproduktion och annat. Men Lise Nordin är så inriktad på denna fråga, att få bort kärnkraften.
Jag tycker inte att det är seriöst. Jag tycker inte att det är trovärdigt att säga att vi ska inte analysera det här, utan vi ska bara hoppa rakt in i den tunnan så får vi se var det slutar!
Så vill inte jag, Kristdemokraterna och Alliansen hantera Sveriges långsiktiga välfärdsutveckling.
(Applåder)