Herr talman! Mats Odell säger i sitt anförande att Sverige har lyckats väl med klimatutmaningen. Jag och Miljöpartiet delar inte bilden av att vi kan slå oss till ro när vi i Sverige har klimatutsläpp per capita som är långt över vad som är globalt hållbart. Vi har väldigt långt kvar att gå.
Däremot instämmer jag med Mats Odell när han säger att en av de största klimatutmaningarna för svensk del är att minska trafikens utsläpp. Där välkomnar jag Kristdemokraterna och regeringen att ställa sig bakom Miljöpartiets förslag om kraftigt utökade resurser till att bygga järnväg och att låta bönder producera biogas. Men något sådant har jag inte sett ännu.
Mats Odell säger också att Sverige har en i princip koldioxidfri elproduktion. För det första stämmer inte detta. Konsumentverket fällde för några år sedan Eon för det påståendet, eftersom kärnkraften har ganska stor klimatpåverkan i hela sin livscykelkedja. För det andra utgår ett sådant resonemang från att Sverige skulle vara separerat från den övriga energimarknaden i Europa. Men för varje år som går får vi en alltmer integrerad energimarknad, och i dag skulle Sverige kunna göra ett viktigt klimatbidrag om vi ökar vår produktion av förnybar energi för export och om vi minskar vår energianvändning genom att använda energin smartare så att vi därmed också kan utöka exporten av förnybar energi till övriga länder.
Mats Odell säger att det behövs en fördjupad analys. Det har vi nu hört från samtliga representanter för alliansregeringen. Men vi vet fortfarande inte vad det är som ska analyseras vidare. Jag får känslan av att det används som en ursäkt för att inte behöva göra någonting. Regeringen skriver ju själv i sin ståndpunkt att det bindande målet om förnybar energi den här perioden har varit viktigt för att nå den positiva utvecklingen av förnybar energi.
Vad, Mats Odell, är det vi behöver studera vidare för att kunna ställa oss bakom bindande mål för förnybar energi och energieffektivisering?