Fru talman! Jag tackar Cecilie Tenfjord-Toftby för hennes anförande. Jag kan börja med att instämma i ett par saker som hon har upprepat vid några tillfällen. Diskussionen om grönboken handlar naturligtvis om EU:s klimat- och energipolitik. Min fundering blir ändå: Måste vi inte ha en svensk utgångspunkt, som baserar sig på de förutsättningar vi ser här i Sverige? Det känns nödvändigt. Jag kan också känna stark sympati för det citat som Cecilie hade från borgmästaren på Bornholm. Det är naturligtvis så att man så långt som möjligt måste ha människor med sig. Men det finns vissa frågor som är oerhört angelägna och där politiken och politiker kanske måste gå före.
Cecilie har pekat på två omvärldsförändringar som ger andra förutsättningar än vid förra tillfället då EU behandlade detta. Man kan väl sammanfatta med att den ena förutsättningen är den globala finanskrisen och den andra att det har hänt en del på energiområdet, framför allt upptäckten av möjligheten att exploatera skiffergas och annat, som har ritat om både den geopolitiska och den prispolitiska kartan för energipolitiken. Då blir mina frågor till Cecilie: Innebär finanskrisen och skiffergasexplosionen att vi ska ändra inställning till bekämpandet av de faror som klimatproblematiken lägger framför oss? Ska vi ge upp och säga att vi då får acceptera tre, fyra eller fem graders temperaturhöjning?