Fru talman! Det är viktigt att sätta upp mål, och det är minst lika viktigt att ha en plan för hur man ska nå målen. EU:s 2020-mål har gjort att Sverige och övriga EU har tagit viktiga och nödvändiga steg mot ett mer hållbart samhälle.
Nu närmar 2020 sig, som flera talare har nämnt här tidigare, och för att den positiva utvecklingen inte ska stanna upp, eller i sämsta fall vända, är det nu angeläget att EU startar arbetet med att ta fram nya mål och verktyg för att nå dem.
Vi är här i kammaren i dag för att debattera EU-kommissionens grönbok om klimat- och energipolitiken till 2030. Det är ett ramverk som ska säkra utvecklingen mot ett samhälle som ska klara av 2050-målen om en maximal temperaturhöjning med två grader och en minskning av utsläppen med 80-95 procent.
EU-kommissionen lyfter fram, tre viktiga orsaker till att det är angeläget att vi redan nu kommer fram till nya mål inom unionen.
Vi har långa investeringscykler på energisidan som gör att vi måste ha långsiktiga förutsättningar.
Vi måste ha ett förtydligande av målen som gynnar efterfrågan på effektiv och koldioxidsnål teknik och som är bra för forskning, utveckling och innovation inom EU.
EU behöver komma fram till svar på ett antal olika frågor innan de internationella klimatförhandlingarna drar i gång 2015.
2030-ramverket behövs för att hindra klimatförändringar med katastrofala följder. Det tror jag att majoriteten av oss härinne i dag är helt överens om. Då är frågan: Vilka verktyg fungerar bäst, och hur ska färdplanen se ut?
Fru talman! EU:s 2020-mål blev framförhandlade i en tid då förutsättningarna såg helt annorlunda ut än i dag. Sedan 2008 och 2009 har världen upplevt en finanskris och en efterföljande lågkonjunktur som har påverkat alla områden av vårt samhälle. När EU-kommissionen nu skickar ut sin grönbok för diskussioner runt om i Europa bär frågorna som EU-kommissionen vill ha svar på stark prägel av just detta.
Centrala frågor i grönboken är: Vilka mål ska vi ha? Och ska målen vara bindande?
Om detta råder det just nu delade meningar. Runt om i Europa diskuteras bindande eller icke bindande mål. Storbritannien vill ha ambitiösa utsläppsmål, men inget nytt mål för förnybart. Tyskland vill ha bindande mål om förnybart, men inget bindande utsläppsmål. Storbritannien får stöd från länder som Polen, Tjeckien, Ungern, Spanien och ett antal flera länder. Frankrike verkar just nu stå närmare Storbritannien än Tyskland. Avgörande för vilka mål länderna vill ha är troligtvis beroende av deras egna inhemska energiproduktion.
Klart är i alla fall att det har skett en förskjutning från att prioritera klimatfrågorna högt till att låta dem komma i andra hand efter frågorna om ekonomisk återhämtning och tillväxt. Ur klimatperspektiv är detta olyckligt, men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan det just nu framstå som rent logiskt i Europasammanhang. Det är därför i detta skede mycket viktigt att de många frågor som EU-kommissionen ställer i sin grönbok blir noggrant genomgångna och diskuterade för att vi ska komma fram till mål och verktyg som är kostnadseffektiva och gynnar den ekonomiska tillväxten i Europa lika mycket som klimatet. Faran är nämligen överhängande att förhandlingarna rasar ihop om enskilda länder fruktar att deras konkurrenskraft, deras arbetstillfällen och deras välfärd är i fara.
Sverige ska vara ledande i förhandlingarna. Jag har ingen annan åsikt än tidigare talare om just detta. Vi är också ett av de länder som har bäst förutsättningar för att åstadkomma högt satta mål, då vi med alliansregeringen har klarat oss genom finanskris och lågkonjunktur betydligt bättre än de flesta av våra EU-grannar.
Vi måste dock vara medvetna om att situationen ser desto mörkare ut hos andra medlemsländer. Vi måste söka en möjlig väg framåt, så att vi kan komma fram till den färdplan som Europa och världen behöver.
Fru talman! Konkurrenskraft och försörjningstrygghet är två ord som tillsammans med bland annat klimatutmaningar, energieffektivisering och ny grön elproduktion återkommer i grönboken.
Det talas om synergieffekter, men det talas också om målkonflikter och om medlemsstaternas olika handlingsförmågor.
Regeringen slår i sitt preliminära ställningstagande fast att det är av största angelägenhet att klimat- och energiramverket för 2030 bör slås fast så snart som möjligt. Den svenska regeringen förespråkar bindande utsläppsmål, men vill ha en genomgång av de energipolitiska målen innan eventuella beslut om bindande mål för förnybart och energieffektivisering fattas.
Jag vill därför motsätta mig delar av oppositionen som i denna talarstol har påstått att den svenska regeringen är emot bindande mål när det gäller grön elproduktion och energieffektivisering.
Även den svenska ståndpunkten lyfter fram vikten av att ha ett tydligt europeiskt ramverk innan de internationella klimatförhandlingarna drar i gång 2015.
Ändrade omvärldsförutsättningar nämner regeringen i sitt utlåtande och ber kommissionen att ta hänsyn till dessa, och jag håller med. Det är viktigt att se att världen har förändrats sedan de förra klimat- och energiförhandlingarna i EU när det gäller ekonomi och även när det gäller tillgången till olika energikällor. Men att ta hänsyn till betyder inte att sänka ambitionsnivån, utan det betyder att man ska arbeta med de förutsättningar som finns.
Fru talman! Utmaningarna är många, men så även möjligheterna, möjligheterna för att Europa genom väl avvägda mål och effektiva verktyg kan bli världsledande inte bara i klimatarbetet, utan också när det gäller modern grön tillväxt.
Att viljan och initiativen finns såg jag själv förra veckan när jag avslutade mitt arbete som ordförande för en arbetsgrupp inom Östersjösamarbetet, BSPC. Vi lämnar nu ifrån oss ett antal rekommendationer och en manual med goda exempel på grön tillväxt och energieffektivisering. En extra styrka med exemplen i best practice-manualen, som vi kallar den, är att de visar att det finns åtgärder som kan genomföras i samtliga länder, fast inte alla åtgärder i alla länder. Det är en lista som lyfter upp våra olika förutsättningar och tydliggör att olika förutsättningar inte är en ursäkt för att inte göra något.
De rekommendationer som vi lämnar ifrån oss stämmer till stor del överens med EU:s prioriteringar, som är infrastruktur, forskning och utveckling samt inte minst kunskapsutbyte. En del av det viktiga arbete som nu görs och kommer att göras inom klimatområdet är medvetandegörandet bland våra invånare. Jag talade med borgmästaren på Bornholm, och hon sade något mycket klokt: Om inte människorna som berörs förstår varför saker behöver göras kommer vi aldrig att åstadkomma det vi måste göra. Jag tycker att hon är en mycket klok kvinna, och jag låter hennes ord avsluta mitt anförande.
Allra sist vill jag önska fru talmannen en riktig trevlig sommar.
I detta anförande instämde Hans Rothenberg och Boriana Åberg (båda M).