Herr talman! Jag är väldigt förvånad över att Lise Nordin inte uppfattade att mitt svar faktiskt handlade om varför man inte nu kan anta bindande mål om förnybar energi. Om man struntar i om det släpps ut koldioxid eller inte och bara tänker på om det är förnybart har man ju kvar hela den stora frågan: Hur fungerar ett så utpräglat råvarubaserat välfärdsbygge som det svenska om man skulle ha enbart intermittent förnybar elproduktion? Jag anser inte att det är seriöst att inte kunna ta till sig svaret att man måste studera det noggrannare. Hur mycket klarar den svenska vattenkraften av att reglera när det gäller till exempel vindkraft?
Det här är väldigt viktiga frågor, och det finns olika uppfattningar om dem som redovisas antingen av intresseorganisationen Svensk Vindkraftförening eller av Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott. De har helt olika uppfattningar om detta. För Lise Nordin spelar det ingen roll: Jag har en vision. Kör på detta! Fatta bindande beslut nu, eller i går, för ett år sedan eller för tio år sedan! Det är inte seriöst.
Det är det första. Vi måste utreda hur detta fungerar.
Självklart är det en trevlig ambition att vi kan ha allting förnybart. Jag skulle dock vilja säga att den vind, den sol och det regn som kommer ned över vårt land väldigt väl uppfattas av fotosyntesen i den svenska skogen som växer mycket mer än vi tar ut. Där finns det råvaruresurser också för att åstadkomma en lång bit av ambitionen att få en fossiloberoende fordonsflotta.