Fru talman! Jag tror att det framkom tydligt i mitt anförande att vi är här i dag för att hjälpa kommissionen vidare i diskussionen om hur man kan ta fram mål och verktyg för att nå tvågradersmålet och målet om en minskning av utsläppen med 80-95 procent. Det är vi helt överens om i den här kammaren just nu. Det finns inget annat.
Ingemar Nilsson har helt rätt i att skiffergasens uppkomst, både inom EU och i USA, har ändrat den energipolitiska bilden i Europa. Ett jättestort problem just nu är att den billiga skiffergasen i USA gör att USA tjänar mer på att exportera kol till Europa. Vi ser en väldigt stor ökning av andelen kol som används, kanske speciellt i Tyskland, vilket är mycket anmärkningsvärt.
Som jag sade i mitt anförande tror jag att motståndet mot bindande utsläppsmål, till exempel från Tysklands sida, i väldigt stor utsträckning beror på att de inser att de nu kommer att få en ökning av CO2-utsläppen i sin energiproduktion och inom industrin. Detta är mycket olyckligt, men det förklarar en del av Tysklands ståndpunkt när det gäller utsläppen.
Jag skulle inte ens tänka tanken att ge upp på grund av finanskris eller billig skiffergas. Men det handlar om att man måste se hur verkligheten ser ut i Europa just nu. Man måste sätta målen, men sedan måste man också fundera på vilka verktyg det är som leder framåt mot målen. Där tycker jag återigen att den svenska regeringens ståndpunkt är bra, för den låser inte in sig. Den är öppen, men är tydlig med vilka mål som ska nås.