Fru talman! Det finns i dag en utbredd kritik mot
det höga skattetrycket i Sverige rent allmänt. Några
av de skatter som kritiseras mycket behandlas i detta
betänkande. Jag tänker då speciellt på fastighetsskat-
ten, skatten på arv och gåva och skatten på förmö-
genhet.
Orsaken till kritiken torde vara att skattebetalarna
inte längre upplever att de får valuta för pengarna.
Alltför många revor i den s.k. välfärden visar på en
ineffektiv hantering av de mycket stora belopp i
skatteintäkter som det offentliga tar in. För närvaran-
de tar det offentliga in skatter och avgifter på om-
kring 1 200 miljarder kronor varje år.
Samtidigt upplever vi att i Sverige är vårt välstånd
relativt sett sjunkande gentemot andra konkurrerande
länder. Jag tänker då på när man mäter välståndet
som BNP per capita. Där hänger Sverige inte längre
med konkurrentländerna. Vi kan ju bara titta på
Danmark, som i början på 70-talet låg efter Sverige i
välståndsligan men som nu ligger långt framför.
Jag tänkte börja med att tala lite om fastighets-
skatten. Av de 1 200 miljarder kronor som totalt
kommer in i skatter står fastighetsskatten bara för
drygt 20 miljarder. Varför är då kritiken mot den så
utbredd? Fastighetsskatt finns ju i andra länder, säger
försvararna. Men i andra länder belastas inte medbor-
garna dessutom med skyhöga inkomstskatter, skyhö-
ga konsumtionsskatter och skyhöga skatter på ägan-
de. Svenska medborgare har en förhållandevis liten
del kvar efter skatt av sina inkomster och det är därför
inte rimligt att de dessutom ska betala fastighetsskatt.
Ovanpå fastighetsskatten kommer dessutom i många
fall förmögenhetsskatten på boendet. Bara bland
småhusägarna finns omkring 160 000 personer som
beräknas betala förmögenhetsskatt på sitt boende -
och detta efter regeringens ändringar i förmögenhets-
skatten. Behovet av att införa en begränsningsregel
visar också på orimligheterna. Begränsningsregeln
innebär ju tyvärr också nya marginaleffekter, och ny
sambeskattning blir dessutom följden.
Mot denna bakgrund vill Moderaterna kraftigt
sänka uttaget av fastighetsskatt genom att låsa taxe-
ringsvärdet, successivt sänka procentsatsen och mins-
ka underlaget så att bara halva markvärdet ska tas
med.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
1.
Jag vill också nämna några ord om skatten på arv
och gåva. Sverige har jämfört med andra länder
mycket låga skattefria belopp plus höga skattesatser.
Ovanpå detta kommer det faktum här i Sverige att
arvet eller gåvan redan har beskattats flera gånger,
t.ex. genom skatt på inkomst, genom avkastnings-
skatt, genom förmögenhetsskatt och genom skatt på
kapitalvinster. Man bör komma ihåg att skatten på arv
och gåva bara tar in drygt 2 miljarder kronor av dessa
1 200 miljarder. Arvs- och gåvoskatten sysselsätter
många personer på skattemyndigheterna och dess-
utom mängder av konsulter och andra specialister.
Den bidrar också till att öka kapitalflykten från lan-
det. Den som har råd och kunskap kan komma runt
delar av denna skatt om man hinner planera i tid. Men
för den som plötsligt blir änka och som i sorgen vill
försöka bo kvar i sitt hem kan skatten bli katastrofal -
för att inte tala om dem som har ärvt värdepapper, där
skatten blir större än arvet. Det innebär alltså att
Pomperipossa kan komma fram igen! Detta händer
om aktiernas värde efter värderingsdagen sjunker så
mycket att de blir mindre värda än vad man ska betala
i skatt. Då blir arvet en ren kostnad. Tala om konfis-
kation! Därför vill Moderaterna kraftigt sänka skatten
på arv och gåva och på sikt slopa den.
Den tredje skatten som jag vill ta upp är förmö-
genhetsskatten. Det är kanske den mest skadliga
skatten av alla för närvarande. Den drabbar många
direkt och den skadar alla indirekt. Faktum är att den
bara står för 5 miljarder av de 1 200 miljarder kro-
norna. Förmögenhetsskatten är slopad i de flesta
konkurrentländer. I Sverige i dag kan man inte säga
att förmögenhetsskatten går efter några som helst
principer. Dessutom är sambeskattningen en skatt på
familjebildning. Sambor utan barn betalar ju lägre
skatt än sambor med barn. Det är absolut kontrapro-
duktivt, ur alla synvinklar.
Förmögenhetsskatten är en skatt på ägande. Där-
för uppmuntrar inte skatten till att spara. Det sänder
fel signaler från ett samhälle som vill öka välståndet.
Den som sparar och lägger ned sina sparslantar t.ex.
på sitt hus genom att reparera kök och badrum eller
genom att amortera på sina lån drabbas egentligen av
en straffskatt om man jämför med den som konsume-
rar och slösar och kanske åker utomlands och lägger
pengarna på hotellnätter och restauranger. Det kan
inte vara en riktig signal till svenska folket.
Dessutom har man visat att privat sparande har ett
positivt samband med antalet företagare. Allt startka-
pital kan ju inte lånas upp när man ska bilda ett före-
tag, utan det måste också finnas eget kapital. Och
företagarna behöver vi verkligen mer av! I Sverige
har vi ovanligt få människor i förhållande till hela
befolkningen som är sysselsatta i nyföretagande. Vi
ligger långt efter de andra skandinaviska länderna och
hästlängder efter USA. I Sverige är det bara 3 % av
befolkningen som är sysselsatta i nyföretagande.
Därför är det en viktig faktor att man inte har skatter
som hindrar nyföretagande. Företagen bidrar ju också
till att ge jobb och egen försörjning för många männi-
skor och på så sätt bidrar de också till att skapa högre
skatteintäkter i form av bolagsskatt, inkomstskatt osv.
Det är därför viktigt att man inte har skatter som
straffar de företagare som har lyckats. Entreprenörer,
idrottsstjärnor och artister måste kunna bo kvar i
Sverige utan att luggas på det kapital de kanske har
fått ihop om de har lyckats. Det är bättre att kapitalet
och dessa personer finns i Sverige och ger avkastning
här, vilket bidrar till att ge jobb och högre skattein-
täkter.
Regeringen måste över huvud taget sluta med att
se skatter och människor som stora aggregat eller
kollektiv. Man måste börja se på bevekelsegrunderna
för enskilda individer. Jag tänker på bevekelsegrun-
derna att spara, att ta risker och att satsa i företagan-
de. Det behövs om vi ska få nya idéer, och nya idéer
verkställs ju av nya företag.
Ett annat argument som används av utskottsmajo-
riteten när det gäller att fortfarande ha förmögenhets-
skatt är att det är en skatt på arbetande kapital. Frågan
är då varför t.ex. samma aktier på börsen ibland klas-
sas som arbetande och ibland inte. Jag kan ta exemp-
let med Securitas. Varför anses t.ex. Gustaf Douglas
Securitasaktier vara arbetande kapital, men inte Mel-
ker Schörlings? Och varför anses kapitalet i onotera-
de aktier vara arbetande kapital om man äger aktierna
direkt, men inte om man äger dem via en aktiefond?
Fru talman! Det säger sig självt att det är en orim-
lig ståndpunkt att säga att det bara är arbetande kapi-
tal som förmögenhetsbeskattas.
Ett annat argument hos utskottsmajoriteten är att
förmögenhetsskatten används i fördelningssyfte. Men
för närvarande innebär det ett väldigt godtyckligt
utfall. Om man t.ex. har varit tjänsteman och har en
ganska hög pension från sin före detta arbetsgivare så
har man en tryggad pensionstid med höga inkomster.
De inkomsterna förmögenhetsbeskattas inte. Men om
man däremot har varit egen företagare och kanske
inte har så hög pension från det allmänna, säljer sitt
företag och får ett kapital som man tänker använda
för att dryga ut sin pension så förmögenhetsbeskattas
det kapitalet. Det finns inga fördelningsmässiga prin-
ciper som håller för att ha kvar förmögenhetsskatten.
Slutligen vill jag nämna något om alla de utred-
ningar som tillsätts av regeringen i känsliga frågor.
Utskottsmajoriteten hänvisar även i detta betän-
kande till ett antal utredningar varav flera ännu inte är
tillsatta, och det finns inte heller några direktiv. Jag
tänker då på utredningen om en ny fastighetsskatt,
utredningen om förmögenhetsskatten och utredningen
om arvs- och gåvoskatt. Det är väldigt bekvämt för
utskottsmajoriteten att gömma sig bakom dessa
kommande utredningar för att slippa diskutera princi-
perna.
Men min förhoppning är att utredningen om för-
mögenhetsskatten enbart kommer att tjäna som en
fördröjning av ett beslut som förr eller senare måste
komma, nämligen att slopa förmögenhetsskatten.
Andra länder har kommit till denna insikt, och frågan
är när Socialdemokraterna kommer att göra det.
Samtliga borgerliga partier står bakom en reservation
som innebär att förmögenhetsskatten ska slopas för
alla kategorier.
Fru talman! Jag vill avsluta med att fråga: Varför
vill inte Socialdemokraterna slopa förmögenhets-
skatten?