Fru talman! Tidsbegränsningen på fyra minuter är
beklagansvärd när man egentligen har så mycket som
man skulle vilja svara på efter att har lyssnat på den
här debatten. Men jag kan konstatera att en del av det
inte ens är värt att bemöta.
Utanför Leipzig står ett monument som kallas
Völkerschlacht Denkmal till minne av alla dem som
slaktades där i slaget 1813.
Nu håller vi här i riksdagen på att slakta motioner
i mängd. I de tre skattebetänkanden som vi nu debat-
terar behandlas 251 motioner, och man kan bara kon-
statera att det finns många bra förslag, oavsett parti-
ursprung, som inte får den behandling som jag tycker
att de är värda.
Att även de som avslår motionerna tycker att en
del av dem är bra märker man då de ett halvår senare
i stället dyker upp i propositioner.
Det är en stor dag också på så sätt att jag tillhör
dem som får ett antal motioner avslagna. Två är redan
avslagna, och det blir väl två till. Fyra avslagna mo-
tioner på en dag är inget dåligt byte för majoriteten.
Det innebär att samverkan mot klottret kommer att
utebli. Klottret kommer att fortsätta, sexuell utpress-
ning mot elever och lärare kommer att fortsätta, anhö-
riga till missbrukare kommer att fara lika illa som
förut, och - det som är aktuellt i det här betänkandet -
äktenskapet som samlevnadsform kommer att diskri-
mineras.
Per Rosengren talade om problem i vissa kustnära
områden när det gällde fastighetsskatten. Men är det
inte så att vi ska lösa problem, i synnerhet om det är
riksdagen som har skapat dem?
Det hjälper inte att jag för mina grannar ute på
Åstol kan tala om att de tillhör det fåtal som har
drabbats, men att man bortser från dem eftersom man
jämför dem med stockholmare, och stockholmare är
det inte synd om. Det är ungefär den argumentation
Per Rosengren använder.
Det rör sig om skatt på fiktiva värden. Man kan
som bekant inte äta brädor och tegelstenar. De som
med egna händer har byggt upp ett hus och råkar
befinna sig i det som på senare tid har blivit ett at-
traktivt område beskattas upp över öronen så att de
t.o.m. måste lämna sina bostäder. Jag har sett sådana,
Per Rosengren - jag har sett dem i år. De har inte
längre råd att vara kvar, med sin knapra folkpension
och sin ynkliga ATP. Deras barn har inte råd att köpa
husen, därför att de vet att de inte kommer att ha råd
att i dagens pressade läge fortsätta att betala. Då är
det de med de runda plånböckerna med gummiband
omkring som har råd att köpa husen och ha dem som
sommarvillor. Sedan blir det tomt och ödsligt, och
mängder av sociala och andra problem i området
uppstår.
Den andra frågan, som egentligen är den vikti-
gaste i den av mina motioner som behandlas i detta
betänkande, är den som har att göra med diskrimine-
ring av äktenskap som samlevnadsform. Jag skulle
vilja fråga: Hur kan feministen Per Rosengren - han
är väl feminist; det ska man ju vara i hans parti -
försvara en kvarleva från en tid då kvinnor inte sågs
som självständiga?
Jag ställde förra året en fråga till finansministern
om hur han kunde försvara detta att man med skatt
styr samlevnadsformer. Det kunde han självfallet inte
svara på, utan han svarade med någonting helt annat.
Per Rosengren verkar ibland vara den främste före-
trädaren för regeringspolitiken på det här området,
och han eller någon av socialdemokraterna kanske
kan svara på frågan: Hur kan ni försvara att man med
skatt reglerar folks preferenser när det gäller samlev-
nadsform? Är det vad skattepolitiken och skattelagar-
na ska användas till?