Fru talman! Jag blir lite förvånad. Per represente-
rar ett parti där man håller väldigt mycket på dogmer
och gamla principer, och i det här sammanhanget är
det en ganska viktig symbolisk fråga. Det var därför
jag ställde frågan på det sättet, vilket väl Per inser.
Hur kan man alltså försvara den här lilla kvarvarande
resten - låt oss säga att det är det - som gör att kvin-
nor de facto betraktas som någonting som står under
mannen? Det är det som är ursprunget till det här.
Jag fick inte heller svar på frågan, som kanske är
den viktigaste, hur vi ska kunna försvara att en del
kläms hårt åt genom att de råkar bo i områden som på
senare tid har blivit väldigt attraktiva. Helt oförskyllt
blir de fiktivt förmögna. De är inte förmögna förrän
just i det ögonblicket som taxeringsnämnden sätter
värdena på deras hus. De kan inte, som sagt var, äta
vare sig plankor eller tegelstenar.
Det är säkert så, som Per säger, att det finns väl-
digt mycket av detta i framför allt storstadsområdena.
Men vi hörde också att områden är döende därför att
folk inte har möjlighet att bo kvar, bl.a. beroende på
detta. Kombinationen av en fiktiv förmögenhet och
beskattning av ett fiktivt värde på en fastighet gör att
det finns ganska många fastigheter i kustnära områ-
den, på öar och i andra områden som är attraktiva att
köpa för storstadsbor med runda plånböcker. Den
orättvisan måste vi ta bort, eftersom det är ni som har
fattat besluten här i riksdagen som har skapat den.