Herr talman! I tider av hög arbetslöshet vore det
önskvärt med god ekonomi och starka statsfinanser.
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Statsskulden är
nu i sig ett så stort problem att vi måste vara mycket
varsamma med utgifter inom alla områden, även inom
högprioriterade områden såsom arbetslivsområdet.
I budgetförslaget för 1995/96 förordar utskottet att
ca 19 miljarder kronor anslås för att främja syssel-
sättningen för arbetshandikappade. Detta är en mycket
stor summa. Det är t.ex. mer än hela statsbidraget till
gymnasieskolan. Av det Ola Ström sade lät det som
om utskottsmajoriteten inte satsar något, men vi satsar
alltså 19 miljarder för att hävda arbetslinjen.
Åtgärder för att främja sysselsättningen för ar-
betshandikappade ser vi alltså som något mycket
viktigt, som måste få stora resurser även i ekonomiskt
kärva tider. Dessa resurser måste användas på ett så
effektivt sätt som möjligt och styras till dem som
behöver stödet allra mest. Genom en genomtänkt
prövning av alla utgifter är det som vi ser det möjligt
att åstadkomma nödvändiga besparingar utan att de
mest utsatta grupperna drabbas.
Som exempel vill jag ta vårt förslag till besparing-
ar inom lönebidragen. Jag vet av egen erfarenhet att
statliga myndigheter och verk har anställda med
100 % lönebidrag, trots att funktionshindret minskar
den enskildes arbetsförmåga till kanske bara 20 % i
den faktiska arbetssituationen. Detta är en kvarleva
sedan tiden före 1991, då reformen om flexibla löne-
bidrag infördes. Dessförinnan blev de funktionshind-
rade under beteckningen "arkivarbetare" hänvisade
till statliga myndigheter och organisationer som extra,
gratis arbetskraft. Det är självklart att varje arbetsgi-
vare vill behålla en sådan förmån.
Därför har det varit mycket svårt för arbetsför-
medlarna att åstadkomma en omprövning av löne-
bidragsnivåerna.
I dag har vi högre krav än tidigare på att den en-
skilda personens förmåga, kunskaper och intressen tas
till vara. Strävan är att var och en så långt möjligt
skall ingå i arbetsgemenskapen och ha lön för det man
faktiskt utför. Lönebidragets syfte är att ge arbetsgiva-
ren kompensation enbart för den minskning av arbets-
förmågan som orsakas av funktionshindret.
Modern ny teknik, t.ex. informationsteknik har re-
volutionerat möjligheten att kompensera för funk-
tionshinder i arbetet. Låt mig visa vad jag menar
genom att berätta om en grabb i 20-årsåldern som jag
har mött i mitt arbete med unga handikappade.
Han är mycket gravt rörelsehindrad och kan bara
kontrollera rörelserna i ena handen. Dessutom har han
inte förmåga att tala så att han bli förstådd. Denne
grabb skulle för några år sedan inte ha kunnat klara ett
skrivarbete, inte ens med hundraprocentigt löne-
bidrag. I dag behärskar han sin dator men är inte in-
tresserad av kontorsarbete utan vill ut och jobba i
skog och mark. Just nu prövar han en vedklyvnings-
maskin som styrs via en dator. Dessutom håller man
på att ta fram en datalösning som gör att han skall
kunna kommunicera med sina arbetskamrater.
Detta visar hur vi i framtiden genom ökade sats-
ningar på tekniska hjälpmedel kan öka arbetsförmå-
gan och därmed reducera lönebidragsnivåerna.
Herr talman! Den besparing som utskottet nu fö-
reslår genom ändrade regler för lönebidragen innebär
framför allt att intentionerna bakom 1991 års reform
äntligen genomförs. Undantagsregler gör att gravt
funktionshindrade med behov av lönebidrag på över
80 % inte kommer att beröras av förändringarna.
Herr Talman! Samhall är en av landets största fö-
retagargrupper med 28 500 arbetshandikappade an-
ställda 1994. I flera motioner föreslås att Samhall
byggs ut ännu mera. Det är dock enligt utskottets
mening ingen rimlig långsiktig lösning att samla
praktiskt taget alla med funktionshinder i Samhall.
Detta innebär ju ytterligare ett steg mot ett segregerat
samhälle. I stället skall de platser som nu finns inom
Samhall användas flexibelt och under en kortare tid
för att möjliggöra en utslussning på den öppna ar-
betsmarknaden mera aktivt som nu börjat ske.
Det bör betonas att de högre effektivitetskrav som
Samhall genom besparingsförslagen nu åläggs inte får
leda till ökade krav på arbetshandikappade. Det
handlar i stället om en effektivisering av affärsverk-
samheten i en uppåtgående konjunktur och om mins-
kade kostnader för administrationen.
Även efter besparingarna kommer Samhall att få
100 % i lönesubventioner. Med denna kraftiga sub-
ventionering skall Samhall kunna klara att ta emot de
prioriterade grupperna i minst samma omfattning som
tidigare.
Det kan noteras att på den öppna arbetsmarknaden
får arbetsgivare som anställer personer i dessa grup-
per sällan mer än 80 % i lönebidrag. I dagens arbets-
marknadsläge anser vi därför att Samhall bör koncent-
rera sin rekrytering på personer med svårare handi-
kapp.
Herr talman! Slutligen vill jag framhålla att den
bästa långsiktiga åtgärden för att skapa förutsättningar
för att hjälpa arbetshandikappade till ett meningsfullt
arbete är att vi för en politik för ekonomisk åter-
hämtning och generellt lägre arbetslöshet. Det är
också viktigt att i rådande konjunkturuppgång få in
fler handikappade på den öppna arbetsmarknaden.
Jag vill i detta sammanhang påminna om att rege-
ringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att
se över vilka hinder som möter funktionshindrade i
arbetslivet och att föreslå lämpliga åtgärder för att
reducera dessa hinder, så att funktionshindrade män-
niskors delaktighet i samhället och möjligheter att
aktivt delta i arbetslivet förbättras.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet i dess helhet.