Herr talman! Ingrid Burman tog upp frågan om fö-
retagshälsovården. Men vad vi i första hand vill jobba
för är att få så breda lösningar som möjligt och att de
lösningarna skall hålla över skiftande majoriteter, så
att det blir så långsiktigt som möjligt. Det är framför
allt därför som vi tycker att man skall gå fram avtal-
svägen. Men vi skriver också att om det inte skulle
fungera avtalsvägen, måste vi fundera på att gå fram
lagstiftningsvägen, precis som Vänsterpartiet säger i
en motion. Dessutom är det fler - även socialdemo-
krater - som också i år har motionerat om detta.
Naturligtvis håller jag med Ingrid Burman om att
rehabilitering är oerhört viktigt. Vi säger säger att vi
därför också vill satsa mycket på rehabilitering och
arbete.
När det gäller rehabilitering inom AMI har man
dels ändrat arbetsorganisationen, dels jobbar man på
ett annorlunda sätt metodiskt och dels samarbetar man
på ett helt annat sätt med försäkringskassan och andra
rehabiliteringsinstanser. Det har visat sig fungera
väldigt väl. Det vi påpekar är att om man skall spara,
så skall man framför allt göra det på organisationsde-
len och på administrationen. Jag är säker på att AMI
också kan bli effektivare i sättet att arbeta. Men na-
turligtvis måste man jobba vidare med en aktiv re-
habilitering, för det är besparande för både den en-
skilda personen och samhällsekonomin.
Ingrid Burman nämner också organisationerna.
Det är riktigt att det kan bli problem för organisatio-
ner. De flesta har 90-procentigt lönebidrag i dag, men
de är också medvetna om att det blir en sänkning. Det
är ju inte de handikappade som skall subventionera
föreningarna, utan det är i stället kommuner, landsting
och stat via bidrag till föreningarna.