Herr talman! Jag har absolut inget att invända mot
att det på grund av det statsfinansiella läget krävs
besparingar och tuffa tag. På den punkten har jag
samma uppfattning som Sonja Fransson.
Det kan dock vara viktigt att påminna om att vad
vi gör inte är en utökad satsning på detta område
isolerat, utan vi hämtar hem resurser som behövs för
detta från andra områden inom arbetsmarknadspoliti-
ken. Det är alltså fråga om en omprioritering.
Vi tycker att det är litet ledsamt att utskottsmajori-
teten inte tillräckligt väl ser problemen på detta områ-
de. Nämnda lilla ytterligare satsning skulle vara väl
motiverad jämfört med utfallet. Många andra refor-
mer däremot har kanske varit litet tveksamma inom
arbetsmarknadspolitiken, där 500 miljoner kronor
mindre kanske inte hade gjort så otroligt mycket.
Vi är inte emot de flexibla lönebidragen. Det är
bara det att de som är bäst lämpade att avgöra detta är
de som handlägger lönebidragen i och med att det
handlar både om den enskildes handikapp och om de
arbetsuppgifter och det teknikstöd som finns på den
funktionshindrades arbetsplats. Därför blir det mycket
bakvänt om vi i riksdagen är för detaljerade i våra
direktiv till enskilda handläggare. De klarar mycket
väl av att själva tillämpa de flexibla lönebidragen.
Därför skall deras handlingsmöjligheter inte inskrän-
kas.