Herr talman! Problemet är inte att riksdagen eller
utskottsmajoriteten i sig satsar litet pengar, för visst är
den satsning som görs stor. Problemet är i stället att
även den utökade satsning som bl.a. vi i Folkpartiet
står bakom är otillräcklig. All statistik - ja, allting -
talar för att de insatser som görs i arbetsmarknadspo-
litiken för att ge funktionshindrade möjlighet att
komma ut på arbetsmarknaden är helt otillräckliga.
Det gäller speciellt om man för en gångs skull har en
helhetssyn på detta och ser till vad detta kostar eko-
nomiskt och i mänskligt lidande på andra konton som
vi i arbetsmarknadsutskottet i och för sig inte förfogar
över men som ändå måste finnas med i tankebanorna i
diskussionen om det satsas mycket eller litet pengar.
Även den satsning som vi föreslår på dessa två
områden - det gäller alltså lönebidragen och Samhall
- sparar pengar på andra konton. Nettokostnaden för
samhället - och frågan är om det är en kostnad; det
kanske t.o.m. är en vinst - blir väldigt liten. Det lönar
sig alltså att vara offensiv här. När arbetslösheten är
enorm finns det mycket att beta av.
Sonja Fransson tar upp frågan om ytterligare en
utredning. En utredning kan tyckas vara bra för att
öka kunskapen om hindren på arbetsmarknaden. Men
jag tycker att den handikapputredning som gjordes för
bara några år sedan var en ytterligt bra kartläggning
av och kunskap om de problem som finns. Nog räcker
materialet i den utredningen för att redan nu kunna
vidta kraftfulla åtgärder.