Herr talman! Jag får först tacka Sonja Fransson för
svaret att Socialdemokraterna nu har frånträtt sin
tidigare politik att förespråka en obligatorisk företags-
hälsovård och att man inte längre ser det som nöd-
vändigt att lagstifta om denna. Fortfarande är jag litet
nyfiken på motiven, eftersom alla signaler från ar-
betslivet och från myndigheter inom arbetsmiljöom-
rådet tyder på att det inte har hänt något sedan i fjol.
Men jag är glad över svaret.
Det gläder mig också att Sonja Fransson tycker att
det är viktigt att satsa på rehabilitering. Men jag kan
fortfarande bara konstatera att med den takt på ut-
slagningen från arbetslivet som vi har i dag är det
väldigt olyckligt att inte eventuella rationaliserings-
vinster används till att plocka in fler människor och
till att föra ett aktivare rehabiliteringsarbete. Behovet
är stort. Det är oändligt. Det skulle egentligen motive-
ra större satsningar än vad t.o.m. Vänsterpartiet före-
slår, men vi lever ju med samma ekonomiska verklig-
het. Men att spara på området verkar både oklokt och
oförståndigt.
När det gäller de ideella organisationerna tackar
jag också för svaret. Det är bra att ni ser problemet.
Men varför då göra en generell neddragning? Organi-
sationerna får ju inte de ökade bidragen. Ni sänker
taket utan att kunna lova att bidra med mer från stat,
kommun eller landsting, vilket de facto innebär att en
rad handikappade går ut i öppen arbetslöshet.