Herr talman! Jag vill återvända till resonemanget
kring lönebidragen och Sonja Franssons kommentarer
angående det sänkta bidragstaket från 90 % till 80 %.
Till att börja med tycker jag att det är ett ganska
kraftigt underbetyg som Sonja Fransson ger de hand-
läggande tjänstemän som har skött detta. Vad hon
egentligen säger är att utskottsmajoritetens motiv för
sänkningen är att de handläggande tjänstemännen inte
har skött sitt jobb och att de inte har förhandlat med
arbetsgivarna på rätt sätt. Det måste väl vara fel väg
att gå, om man tycker att handläggarna inte klarar sitt
jobb, att ändra regelverket på det här sättet.
Jag håller med om att det är bra att vi har ett flexi-
belt system och att man försöker anpassa det efter
graden av handikapp osv. Men med detta förslag
minskar ju de facto flexibiliteten. Man får ett mindre
spann att röra sig inom när man för diskussionen
mellan arbetsförmedlingen och den tänkta arbetsgiva-
ren.
Sonja Fransson väljer att ta exempel från statliga
myndigheter och verk, där man har 100-procentiga
bidrag. Jag har inget att invända mot att man stramar
upp tillämpningen på detta område. Men när det gäller
de ideella organisationerna och folkrörelserna, där
väldigt många jobbar, medger Sonja Fransson att det
kan bli problem.
Jag skulle vilja konkretisera frågan. Vilka konkre-
ta effekter bedömer Sonja Fransson att sänkningen får
när det gäller antalet lönebidragsanställda i folkrörel-
ser och föreningsliv?