Fru talman! När jag hör debatten tycker jag att det märks att vi faller in i vissa speciella mönster, och det tycker jag känns lite tråkigt. Jag tycker att det vore väldigt bra om vi tillsammans, och jag är övertygad om att vi vill det, slog vakt om att människor som har drabbats av brott ska kunna få hjälp och stöd av samhället. Vi är alla överens om att de här grupperna oftast är helt oförskyllt drabbade av annan mänsklig brottslig verksamhet. Därför ska vi såväl förhindra den som hjälpa dem som har blivit drabbade. Det är där vi är nu.
Jag kan konstatera när jag läser betänkandet, när jag har följt de här ärendena och besluten som fattats när det gäller att bemöta brottsoffer och hantera brottsofferfrågan att det har gjorts väldigt mycket. Väldigt mycket har faktiskt skett. Det har skett förändringar som leder till ett bättre samhälle. Det går steg för steg.
Likafullt har vi från Miljöpartiet, fru talman, skrivit ett par reservationer och ett par särskilda yttranden, vilka jag naturligtvis står bakom. Men jag yrkar bifall endast till reservation nr 14. Det har vi gjort därför att vi ville att det skulle gå
lite
fortare. Vi skulle vilja ha
lite
mer pengar, var vi nu skulle ta dem ifrån och vilka som skulle avstå därför att vi vill ha mer pengar.
Men vi värnar verkligen om brottsoffren, och då gör vi det om de grupper som får olika prioritet. Vi är alla överens om att barn måste skyddas, de måste stödjas och de måste ha en reparativ verksamhet från samhället så att de klarar sitt liv längre fram, trots att de har utsatts för våld, övergrepp eller bevittnat detsamma. Det här är vi fullkomligt överens om allihop.
Men mycket förändras i samhället. För några dagar sedan, fru talman, stod jag här i talarstolen och talade om att en gång i tiden när jag växte upp var homosexualitet ett brott, om man var verksam på området. I dag är det inte det. Vi har förändrat synen. Det här tar lite tid. Därför har vi i våra reservationer hävdat att det är viktigt att kompetensen när det gäller HBT-baserade brott och stöd till de brottsoffren skärps.
Vi är också medvetna om att det här kostar pengar. Vi är medvetna om att vi har avsatt pengar både till Rikspolisstyrelsen och till Åklagarmyndigheten, 5 miljoner kronor vardera, för att kunna syna dessa brott lite närmare. Jag tycker att detta är bra.
Vi har en annan förändring i samhället. Vi har fått in ett nytt begrepp inom brottsvärlden som kallas för hedersrelaterade brott. Jag har, fru talman, väldigt svårt att ta de orden i min mun. Jag kan inte se hur man kan relatera brott och heder, i alla fall inte min heder. Men det här är nya faktorer som kommer in i samhället, som kräver ny kunskap och ny utbildning.
Det kan vara främmande för en del människor. En del andra människor kan det vara mer näraliggande. Då menar jag att det är viktigt att vi rekryterar människor till polisen som lär sig vårt rättssystem och vårt rättstänkande och som kan tillföra de här kunskaperna. Men det är också viktigt att vi ser till att de som möter och har att behandla den här typen av brott får en bra utbildning som gör det möjligt för dem att kunna se problemställningen som den verkligen är.
Det värsta av alltihop är att människor som sysselsätter sig med hedersrelaterade brott inte ser detta som brott. De ser att de vill upprätthålla sin heder, ingenting annat. Att de därvid begår brott, ja, det är en kulturell fråga till viss del.
Jag har som sagt inte några särskilda yrkanden, utöver yrkandet på den reservation som jag avgett, men jag skulle gärna vilja nämna en svensk författare. Han hette Thomas Thorild. Han sade att var sak ska bedömas för sina förtjänsters skull. Jag tycker att vi i utskottet faktiskt har kommit en bit framåt när det gäller att underlätta för brottsoffer.