Fru talman! Jag försökte förklara det redan i mitt anförande. Och det kanske var därför som jag drog ut lite för mycket på tiden.
Jag kan förstå den principiella hållningen att det som domstol har sagt ska gälla. Men när det gäller skadestånd, som så småningom kommer att heta brottsskadeersättning när det hanteras av Brottsoffermyndigheten, tycker jag att det är en viss poäng i att Brottsoffermyndigheten är en expertmyndighet. Det är en kunskapsmyndighet som har möjlighet att följa praxis, göra bedömningar av när praxis behöver förändras men också se när framför allt tingsrätter, men också hovrätter i vissa fall, så att säga löper i väg när det gäller skadestånden.
Också här tycker jag att det finns ett behov av något slags likabehandling över landet. Det är inte så att vare sig tingsrätter eller hovrätter alltid är bäst skickade att avgöra vad som är rimligt i ett fall. Man gör en prövning i domstol om någon så har begärt. Men det är i långt ifrån alla fall som domstol prövar skadestånd. Men det som ni talar om är ju just de fall då domstol har prövat frågan.
Och vi ser det på det sättet att även om Brottsoffermyndigheten är en myndighet och inte en domstol är den väl så skickad att både följa och utveckla praxis och därmed faktiskt kunna vara ett stöd för brottsoffer runtom i landet, även om det någon gång blir sänkningar. Det visar i så fall att man så att säga har löpt i väg.