Fru talman! Det är riktigt att Brottsoffermyndigheten kommer in efter domstol och försäkringsbolag. Och i sista hand är det skattebetalarna som får stå för notan när en gärningsman inte betalar. Det är också ett skäl till att jag anser att man ska ha något slags rikslikare i fråga om skadestånd, även om det inte har varit skälet till att inrätta Brottsoffermyndigheten för denna uppgift. Men jag ser det också som viktigt.
Det är också, tycker jag, rimligt för den som är dömd att få ett skadestånd i nivå med praxis. Det är en rättssäkerhetsfråga också för gärningsmannen så att det inte "drar i väg" och blir ohemula summor som saknar förankring i praxis. Jag tycker nog att det där är en klok idé.
I och för sig kan jag förstå funderingarna kring att när domstolarna har sagt en sak det bör så vara. Trots det tycker jag att det i just de fall som gäller brottsskadeersättning är klokt. Jag tror att brottsoffer faktiskt skulle förlora på att domstolarna, framför allt tingsrätterna, stod för den slutgiltiga bedömningen utan att egentligen ha en vidare överblick och utan att ha fördjupat sig särskilt mycket i just praxis. Det är vad jag ville ha sagt om den saken.
När det sedan gäller nivåerna på skadeståndet måste jag nog passa. Jag känner inte att jag är redo för att svara på frågan om de är för låga eller för höga, om de är de rätta och om de är rättvisa - pass alltså!