Fru talman! Engagemanget i samhället för brottsoffer är stort, kan vi höra. Det är stort från alla politiska partier, från många organisationer och från åtskilliga enskilda. Det gäller naturligtvis inte minst brottsoffer som blivit utsatta för våldsbrott.
Våldsbrott kan drabba alla, och brottsoffer kan vi alla bli. I rättvisans namn måste vi dock konstatera att en del befolkningsgrupper är mer utsatta än andra och att en del brottsoffer måste sägas vara mer sårbara än andra. Dessa grupper måste särskilt uppmärksammas, anser vi i Vänsterpartiet.
Det finns en hel del forskning till stöd i detta arbete. Det finns viktiga kunskaper att ta del av. Vi vet exempelvis att ensamstående generellt drabbas mer än sammanboende. Vi vet att marginaliserade grupper som hemlösa, missbrukare och kriminellt belastade är särskilt utsatta. Vi måste också se hur könsmaktsmönstren visar sig och drabbar och förtrycker kvinnor. De drabbar i många olika former och ytterst i form av våld och sexualiserat våld.
Fru talman! Jag ska uppehålla mig vid några aspekter i dagens betänkande.
Allmänt är det grundläggande, som vi i Vänsterpartiet konstaterar i en reservation, att det viktigaste brottsofferarbetet utgörs av brottsförebyggande arbete. Den generella välfärden, arbete och bostäder åt alla samt en väl utbyggd samhällsservice är hörnstenar i samhället, men också i brottsbekämpningen - jag ställer också gärna upp på Maslows behovshierarki som en grund för att hävda den sentensen. Därför menar Vänsterpartiet att konsekvensanalyser som också innefattar brottsförebyggande perspektiv i större utsträckning bör ingå vid samhällelig planering och mer omfattande beslut i samhället.
Fru talman! När det gäller mäns våld mot kvinnor vet vi att mörkertalet är stort. Enligt Brå anmäls bara ungefär 25 % av alla misshandelsbrott till polisen. I ca 75 % av dessa fall känner förövare och brottsoffer varandra. I väldigt många fall där anmälan verkligen sker är det någon annan än offret som står för anmälan. Som sagt: Mörkertalet är mycket stort.
Orsakerna till detta är många. Här finns säkert bland annat känslor av skam och skuld hos många drabbade men också erfarenheter av oförståelse och oförmåga hos myndigheter och samhällsorgan att bemöta brottsoffren på ett inkännande och korrekt sätt. Det behövs ökade kunskaper och en aktiv samhällsdebatt.
I ett flertal andra länder som Finland, Kanada, Storbritannien och Tyskland har man som ett led - bara som ett led, men ett viktigt led - i strävan att få en bättre bild av omfattningen och som ett sätt att få i gång en samhällsdebatt gjort beräkningar av samhällets kostnader för mäns våld mot kvinnor. Det var också något som i utredningen
Slag i luften
föreslogs borde göras i Sverige. Vänsterpartiet vidhåller denna ståndpunkt i en reservation.
Ett annat område som bättre behöver synliggöras är våldet som drabbar HBT-grupperna och samhällets insatser för att bistå brottsoffren för detta våld. Det handlar om såväl personer som utsätts för hatbrott som personer som utsätts för våld i samkönade relationer. Vi har i en reservation tryckt på vikten av att brottsofferjourerna ges möjlighet att öka sin kompetens på dessa områden.
Fru talman! Vänsterpartiet har flera gånger motionerat om behovet av att mer grundligt utreda och skaffa bättre kunskaper om det våld som funktionshindrade kvinnor och flickor utsätts för. Socialstyrelsen har i en undersökning förra året visat att psykiskt funktionshindrade kvinnor tycks vara mer våldsutsatta än andra kvinnor. RSMH har i en undersökning kommit fram till att 70 % av de kvinnor som kommer i kontakt med psykiatrin någon gång varit utsatta för fysiska eller psykiska övergrepp. Socialstyrelsen understryker också att kunskaperna kring denna problematik är starkt begränsade och att behoven av stöd för dessa grupper kvinnor ofta förbises.
Även utskottet har tidigare uttalat oro för att mörkertalen är höga när det gäller brottslighet mot äldre och funktionshindrade brottsoffer. Utskottet framhåller nu kommunernas ansvar för att grupperna uppmärksammas och utgår från att åberopade rapporter kommer till nytta. Det utgår jag också ifrån. Jag vidhåller dock att situationen för dessa kvinnor behöver utredas allsidigt för att vi ska öka våra kunskaper och få förslag på åtgärder på ett område som också Socialstyrelsen anser behöver belysas bättre. Detta bör vara ett nationellt ansvar och en övergripande angelägenhet. Det är svårt för varje kommun att göra detta var för sig, även om kommunerna självfallet är huvudmän för vård och omsorg. Därför finns anledning att vidhålla reservation 27.
Fru talman! Polisen är ofta den instans i rättsväsendet ett brottsoffer först av allt kommer i kontakt med. Det är mycket viktigt att polisen har brottsofferperspektivet med sig på ett tydligt sätt och är utbildad och kompetent på detta område. Det var också en sak jag lyfte upp i den polisdebatt vi hade häromveckan. Det finns anledning att understryka att brottsoffren har stort intresse av att få veta vad som händer och få adekvat information om förundersökningen. Vi framför konkreta förslag till förbättringar på detta område.
Vänsterpartiet har också särskilda yttranden, bland annat om brottsoffrens behov av målsägandebiträden. Här pågår arbete som vi följer med stort intresse och återkommer till vid behov.
Fru talman! Jag står bakom alla Vänsterpartiets reservationer men nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall endast till reservation 27.