Fru talman! Det är glädjande att Elisebeht Markström och Socialdemokraterna håller med Centerpartiet om att forskningen behöver nytt fokus just när det gäller anledningen till att män slår, kränker, hotar och utnyttjar kvinnor och om att samhället ska inrikta sig inte bara på att hjälpa brottsoffer utan också på att förebygga brott. Det allra bästa måste ju vara att aldrig bli ett brottsoffer.
Jag har ändå svårt att förstå resonemanget. Om Socialdemokraterna i utskottet, hela alliansen och kanske till och med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker samma sak, varför kan vi då inte skriva det i betänkandet? Det hade inte behövts ett tillkännagivande till regeringen, utan det hade räckt att det står att det är viktigt med nämnda fokus i forskningen. Majoriteten valde dock att i betänkandet skriva enbart om forskningen kring brottsoffer.
Jag kan inte låta bli att kommentera det som Elisebeht Markström inledde med. Hon sade att det tar tid med lagstiftning. Att det är så är väl också vi väl förtrogna med. Den stora skillnaden är att vi kan säga och också säger vad vi tycker, medan Socialdemokraterna säger att de vill göra en utredning.
Inte heller kan jag låta bli att ytterligare lite grann, liksom Hillevi, uppehålla mig vid frågan om brottsofferersättning. Ingen har någonting emot att Brottsoffermyndigheten samlar ihop praxis. De får gärna skicka ut det till domstolarna också så att de får en bättre överblick. Så hoppas jag att det kan fungera också när det gäller allting annat. Men att en myndighet ska överpröva domstolarnas domar känns för mig stötande.