Herr talman! Ledamöter! Ungefär 20 000 människor dör varje år inom EU på grund av dåliga produkter enligt EU-kommissionens produktsäkerhetsavdelning. Det är en undersökning som man gjorde för några år sedan. Sedan har man tittat lite närmare på de olika länderna inom EU och kan konstatera att produktsäkerheten är väldigt olika i de olika länderna. Man har satt i gång ett arbete för att försöka finna de lösa trådarna för att kunna hindra att så många människor helt enkelt dör på grund av dåliga produkter. Vi har under den här hösten sett flera larmrapporter om farliga leksaker.
Vi kan konstatera att vi lever i en helt annan värld i dag med möjligheter till ökad handel men också med faror, därför att det är så oerhört mycket produkter som det handlas med över gränserna. Det kommer självklart att kräva att det finns bättre inspektionsmöjligheter och kontrollfunktioner än hittills.
I alliansens förslag till budget verkar det som att man inte riktigt har förstått detta. Man säger att man ska stärka konsumenterna, men hur det ska gå till kan jag inte finna. Tvärtom är det så att Konsumentverket det senaste året har fått dra ned på sina verksamheter på ett drastiskt sätt. Dagsnoteringen är att man kommer att vara 110 anställda. För drygt ett år sedan var 176 anställda.
I och för sig finns det ett förslag från alliansen om att lägga på Konsumentverket ännu fler uppdrag, men det följer inte med några pengar. Vad jag befarar är att vi kommer att få se en sämre konsumentverksamhet framöver än tidigare. Ett problem är hur man då ska kunna stärka konsumenterna. På vilket sätt ska konsumenterna kunna få information? Det kan man nämligen inte utläsa av budgetförslaget. Hur är det tänkt?
Däremot står det att man ska återkomma med konkretiseringar. Dessa ser vi fram emot att få studera närmare. Men vi befarar att det kanske inte blir så slagkraftigt när det inte presenteras några ökade resurser för att satsa på att stärka konsumenter, att satsa just på konsumentfrågorna.
I Miljöpartiet ökar vi pengarna till bland annat Konsumentverket. Det handlar om utbildning av konsumentvägledare, om stöd till konsumentorganisationer, om att motverka utländska spelbolag, nätförsäljning av alkohol och så vidare samt självklart att Konsumentverket inte ska drabbas av stora utgifter på grund av den regionala satsning som har skett i och med att man har flyttat Konsumentverket till Karlstad.
I framtiden bör nog alliansen fundera på, tycker jag, på vilket sätt man ska lyckas stärka konsumenterna, för det kommer att krävas oerhört mycket mer resurser för konsumentverksamhet än vad som presenteras i den här budgeten.
När det gäller konsumentvägledarna kunde vi i förra veckan se ett reportage om en kvinna som hade problem med sin mobiltelefon i något avseende. Hon vände sig till sin kommun som inte hade konsumentvägledare. Hon sökte då konsumentvägledning i andra kommuner. Men nu är det inte på samma sätt som tidigare, att kommunerna hjälper alla behövande, utan nu har det blivit grann av Göteborgsmodellen där man helt enkelt frågar var konsumenten som har problem bor någonstans. Hon fick då meddela att hon bodde i en kommun där det inte fanns konsumentvägledning. Och man kan inte prioritera andra kommuner. Det är egentligen så med alla verksamheter inom olika kommuner att de är till för de egna kommuninvånarna.
Vi kan konstatera, och det står också i våra underlag, att i dag finns inte konsumentrådgivning och -vägledning i alla kommuner. Det är ett problem. Inte minst om vi har ambitionen att konsumenterna ska vara starka är det viktigt att denna direkta rådgivning finns, så att man kan stärkas och få de råd som man som konsument behöver i olika komplicerade situationer.
På Konsumentverket finns det en grupp som man har tvingats att dra ned på nu som också helt klart är väldigt negativt, och det är hushållsekonomerna. De har varit 14, men nu har det skett en neddragning till 4.
När EU-kommissionen tittade på olika länder såg man att det var en del länder, som jag berättade om, som var väldigt bra på detta med produktsäkerhet och så vidare. Om vi skulle ha samma styrka när det gäller konsumentinspektion i Sverige som i till exempel Frankrike, skulle inte bara de tolv inspektörerna finnas på Konsumentverket samt de konsumentvägledare som har samarbetsavtal med Konsumentverket i de här frågorna, utan då skulle vi ha ungefär 300 konsument- och produktinspektörer i Sverige. Så stora är skillnaderna mellan de olika länderna.
Jag ser konsumentsatsningar som att det inte bara handlar om att gå från ord till handling, det vill säga att man vill stärka konsumenterna, utan att det också handlar om att bry sig om medborgarna i det egna landet. Man måste inse att om man ska nå målen för sin konsumentverksamhet, oavsett om olika mål har satts upp, måste man på något sätt tillföra resurser för detta. Det är det jag saknar från alliansen.
Jag har sett att man ska återkomma med konkretiseringar. Det ser vi fram emot. Men vi ser också fram emot att man åtminstone till nästa budget skärper sig och börjar satsa mer resurser för konsumentarbetet i Sverige.
I detta anförande instämde Egon Frid (v).