Herr talman! Ja, hur ska vi se behoven? Det är en oerhört viktig fråga. Vi kan se problem. Vi kan se att hemlösheten är stor och har varit det under många år. I grunden är det en skam för ett samhälle att ha hemlösa människor. Vi har både gruppen som är hemlös men som har någonstans att bo och den kanske mest utsatta gruppen, det vill säga den som är totalt bostadslös.
Detta är ett oerhört stor problem, men man sitter nu och jobbar med en strategi. I dagsläget vet jag inte vad den kommer att landa i, men jag tycker att den är viktig. Detta ligger i och för sig inte på vårt utskottsområde.
Vi har också bostadsbidragen, som inte heller ligger på vårt utskottsområde. Men det är ett sätt att lyfta upp människor med lägre inkomst för att de ska kunna efterfråga en hyresbostad.
Vi har nu öppnat för hyresgarantier. Jag tror att det kan vara viktigt. Förvärvsgarantierna är en bit. Det kanske kan komma fler bitar i verktygslådan som jag inte kan sia om i dagsläget. Självfallet måste man se behoven. Men vår utgångspunkt är att vi tycker att stödet ska riktas mot den enskilde. Vi vill inte ha det generella produktionsstödet, som vi tycker har styrt fel.
Jag kan göra en reflexion. Jag känner till ett område i Skåne där man byggde hyresrätter i varierande storlek - från ettor till femmor. När investeringsbidraget kom slutade man med det. Nu har man bara byggt tvåor. Först och främst blir det ju ett hus med bara exakt samma sorts människor - oftast yngre. Det tycker jag är synd. Jag tycker om när man kan bygga hus med ettor, femmor, tvåor och treor. Då blandar man också dem som bor i huset.
Jag tror att vi ska se behoven utifrån den enskilde individen. Vi ska stödja dem som behöver stödjas i stället för att ge ett generellt produktionsstöd till byggföretag.