Herr talman! Jag tar det till mig, och hoppas att våra motioner fortsättningsvis inte ska bli lika brutalt avslagna. Jag tycker att vi i våra motioner försöker formulera just det öppna erbjudandet till att hitta lösningar. Vi försöker inte i våra motioner att göra några konkreta inlåsningar och säga att det måste gå till på ett visst sätt för att man ska uppnå målen. Vi försöker i stället formulera de mål vi skulle önska att vi kunde hitta nya vägar för att nå.
Det här låter bra. Vi får hoppas på en förändring så att vi får en dialog som kan leda till bredare lösningar.
Den andra delen jag skulle vilja fråga om handlar om politikens innehåll på bostadsområdet. Jag tycker att det är helt rätt generellt sett att regeringen alltid tar ett ansvar för att se till att vi har fungerande marknader - helt enkelt en fungerande rättsstat. Den delen vänder jag mig absolut inte emot.
Men det jag tycker är knepigt är att man påstår att bara för att man har en fungerande marknad ska bostadskonsumenterna mötas av ett utbud som representerar det behov de har. Det är egentligen däremellan bostadspolitiken kommer in. Hur ser vi till att bostadskonsumenterna kan efterfråga det de har behov av? Det är det jag är nyfiken på. Hur ska ni från alliansregeringens och majoritetens sida se till att människor får de möjligheterna? Det är där olika verktyg kommer till. Vi ska se till att vi från politikens sida har prioriterat områden.
Vi har jobbat med att försöka förbättra tillgängligheten. Ni avslår till exempel hissbidraget, som är ett tydligt behov som konsumenterna i större utsträckning har nu när vi får en större andel äldre människor som ska bo kvar i sina bostäder. Det är det här området det gäller. Jag skulle vilja få er att prata om glappet mellan efterfrågan och behov. Hur löser ni det?