Herr talman! Vi hörde i det tidigare inlägget att det skulle vara en alldeles normal kreditprövning. Det är svårt att se på vilket sätt det här stödet som kommunen kan ge skulle underlätta för den som i dag inte klarar en normal kreditprövning med säkerhet att få tillgång till den ökande andelen av bostadsmarknaden som handlar om att köpa sin bostad. Ni talar ju emot er själva. Då är det inte en normal kreditprövning som kommunerna ska ägna sig åt.
Det är intressant att Lars Tysklind säger att det är en lek med ord att försöka göra en distinktion mellan efterfrågan och behov. Det visar tydligt på skillnaden mellan vårt synsätt och den nya politik som ni bedriver. Den innebär faktiskt att det är efterfrågan som är avgörande. Vi vet att många grupper i samhället inte har möjlighet att efterfråga boende över huvud taget. Det finns många som inte har möjlighet att efterfråga boende av den sort som de har behov av. Det är inte så enkelt för den som bor i en lägenhet och får ett handikapp eller funktionshinder av något slag som gör att man inte kan bo kvar där att ta sig vidare i boendekarriären eftersom det innebär så stora ökade ekonomiska kostnader att flytta till en bostad som har alla de faciliteter som behövs.
Därför behövs det politik för att fylla igen utrymmet. Jag tycker att Ewa Thalén Finné var mycket konstruktiv i sitt svar. Hon pekade på en del områden som inte ligger inom det här utskottets ansvarsområde, men som är pusselbitar som fyller i politik som gör det möjligt för dem som inte kan efterfråga en bostad som motsvarar deras behov att göra det. Det är det glappet som jag vill synliggöra i den här debatten.