Herr talman! Hur ska man lägga upp en debatt kring de bostadspolitiska frågorna när viljan att föra en sådan saknas från majoritetens sida? Hur ska man förtydliga sina egna förslag och ambitioner när alternativet göms undan och görs oviktigt och osynligt? Det är ett pedagogiskt konststycke.
Budgetdebatten, som den är upplagd, är ett utmärkt tillfälle för majoriteten att göra bokslut. Vad har hänt sedan sist? Hur faller olika satsningar ut? Vad blev resultatet? Och vilka visioner har man för framtiden? Redan här tar det så att säga stopp. Det förs ingen bostadspolitik. Det finns inga ambitioner. Och det görs inga satsningar.
För ganska precis ett år sedan fattades beslut om att avskaffa allt stöd till bostadsbyggandet. Inom några år är vi, efter en snabb och icke-analyserad nedtrappning, nere i noll kronor. Redan nu ser vi de negativa effekterna, och vi hör folkets protester.
Låt mig summera delar av det som hänt under året.
Bostadsbyggandet har minskat med 19 procent och, lågt räknat, halverats vad gäller produktion av hyresrätter. Detta beror enligt såväl SCB som Boverket på att investeringsstödet tagits bort.
Antalet bostadssökande, inte minst i Stockholm, ökar från vecka till vecka.
Bara i Stockholms kommun ombildas uppemot 28 000 allmännyttiga hyreslägenheter till bostadsrätt och försvinner därmed från hyresmarknaden. 5 000 allmännyttiga lägenheter säljs ut till andra förvaltare. Så hanteras allmännyttan.
Inlåsningen på bostadsmarknaden ökar och en flyttskatt införs. Ingen vågar lämna sitt eventuella hyreskontrakt ifrån sig, även om man inte avser att själv bo i lägenheten. Bostadsmarknaden stelnar. Ungdomar hamnar utanför. Äldre tvingas bo kvar i bostäder som de inte orkar med.
Räntorna ökar och räntebidragen minskar. Många bostadsrättsinnehavare, inte minst de som bor i radhus, får det väldigt besvärligt. Hyreshöjningarna blir större än på länge.
Klimatfrågan har blossat upp. De hus som byggdes på 60- och 70-talen läcker energi och är i skriande behov av såväl upprustning som förnyelse.
I Södertälje tvingas irakiska flyktingar att under långa perioder sova på madrasser i små lägenheter tillsammans med tjugotalet andra personer.
Utredningen om allmännyttans framtid får nya direktiv där man hukandes bakom EU ger i uppdrag att montera ned det i dag fungerande bruksvärdessystemet och därigenom förändra förutsättningarna för hyresförhandlingarna och allmännyttan.
Planerade projekt ställs in eller förändras för att minimera risken för investerarna. Bostadsrätter ger ju oftast snabbare avkastning än hyresbostäder.
Detta var ett snabbt svep över det som hittills skett.
Herr talman! Förvånande nog, men ändå inte, föreslås i årets budgetproposition - alltså inte som annars är vanligt i en särskild proposition - att det bostadspolitiska målet avskaffas. Det mål som talat om att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och att boendet och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden är snart borta.
Det nya målet handlar om att skapa fungerande bostadsmarknader, att utbud och efterfrågan ska styra och att visionerna lämnas över till marknaden. De föreslagna målen bortser helt från bostadspolitikens sociala dimension.
Hållbarhetsdimensionen tas också bort från det föreslagna målet för bostadsfrågor. Vi socialdemokrater menar att det snarare finns ett stort behov av att ytterligare understryka miljöaspekterna i alla delar av bostadspolitiken. Byggande och förvaltning av bostäder måste i betydligt högre grad än i dag ske med hänsyn tagen till olika miljökrav och till en ekologiskt hållbar utveckling.
Vi socialdemokrater står för en social bostadspolitik, och det förpliktar. Vi anser att för att uppnå politiska mål kan det innebära att vissa ingrepp i bostadsmarknaden får accepteras för att vanliga löntagarhushåll ska ges möjlighet att ha en bättre bostad än de skulle få på en helt opåverkad marknad. Människor ska kunna bo bättre än deras ekonomi egentligen tillåter. Påverkan är ju själva poängen med politik.
Herr talman! Närmare 40 procent av vår energiförbrukning sker i byggnader. I medierna har vi den senaste tiden kunnat läsa att stora delar av miljonprogrammets bestånd är i så dåligt skick att värmen läcker ut genom fasader, fönster och balkonger. Det innebär att husen förbrukar en stor mängd energi och tär på miljön.
Att rusta upp och energieffektivisera miljonprogrammen kommer att kosta miljardbelopp. De allmännyttiga bostadsföretagen har räknat ut att det bara för deras del handlar om summor på uppemot 70 miljarder kronor i renoveringskostnader och det dubbla om man ska göra husen energisnåla. Många mindre samfälligheter och bostadsrättsföreningar kommer att ha små om inte obefintliga möjligheter att själva ta det fulla ekonomiska ansvaret.
Det krävs handling om visioner ska bli verklighet, inte bara vackra ord i intervjuer och frågesvar. Det behövs ekonomiska stimulanser för att styra inriktningen och höja tempot. De borgerliga partierna avstyrker våra förslag men saknar alternativ. Inte med ett enda ord berörs klimatfrågorna i samband med bostadspolitiken. I stället skär den borgerliga regeringen ned i det regionala energieffektiviseringsarbetet.
Vi vill att energianvändningen per uppvärmd yta i bostäder och lokaler ska minska med 20 procent till år 2020 och med 50 procent till år 2050 och därmed bidra till att den totala energiförbrukningen sjunker. Då måste vi också ha styrande mål för ökad energieffektivisering i bebyggelsen.
Det miljövänligaste och mest effektiva för att minska vår klimatpåverkan är naturligtvis den energi som vi inte använder oss av. Mer än 90 procent av de byggnader som förväntas finnas om 50 år är redan byggda i dag. Det är i det befintliga beståndet som vi har de största vinsterna att göra. De hyresgäster som bor i beståndet varken kan eller ska dock själva stå för detta. I stället handlar det om ett stort gemensamt samhällsuppdrag. Det kräver politiskt ledarskap och handlingskraft.
Herr talman! Det behövs omedelbara åtgärder för att få i gång byggandet av hyresbostäder och hålla tillbaka kostnadsökningarna. Det behövs kraftfulla åtgärder för att skapa fler attraktiva bostadsområden i det befintliga beståndet. Det måste satsas för att vi ska klara av energiomställningen och för att en åldrande befolkning ska finna bra och anpassade bostäder. Flera av dessa saker kan tillgodoses i samband med ombyggnad och förnyelse av det redan befintliga beståndet.
Vi föreslår därför ett investeringsbidrag till byggande av miljövänliga och billiga hyresbostäder. Vi anser också att räntebidragsavtrappningen skulle ha gjorts under längre tid och i mjukare takt så att inte effekterna blivit så enorma som de nu blivit på sina håll. Vi avsätter 15 miljarder för att kunna satsa på att göra det befintliga beståndet - inte minst i miljonprogramsområdena - till attraktiva, tillgängliga, trygga och energieffektiva områden där människor vill bo kvar.
Det är i princip omöjligt att diskutera bostadspolitik utan att komma in på frågor om beskattning och neutralitet mellan de olika upplåtelseformerna. I detta sammanhang tycker jag att det är på sin plats att påminna om den subvention som ligger i skattesystemet. Småhusägare, och i viss mån bostadsrättsinnehavare, har ju rätt till en skattereduktion motsvarande 30 procent av räntekostnaderna, vilket måste beaktas i resonemanget eftersom orättvisor i beskattningen innebär att villor har fördelar jämfört med bostadsrätter och hyresrätter. Detta har under det gångna året blivit mycket tydligt på sina håll, i takt med att övrigt stöd till boendet helt försvunnit. Det känns många gånger som en väldigt orättvis politik som ingen kunnat planera för och parera.
Det vi ofta får höra är att byggbranschen inte vill ha några nya stimulanser - eller subventioner, som man ofta säger för att ge den sociala bostadspolitiken en negativ klang. Det är inte så konstigt, då man i stället tar ut ett högre pris av konsumenten. Företrädare för hyresgästerna svarar dock utan tvekan att det vid sidan av andra åtgärder behövs ett investeringsbidrag för att boendekostnaderna ska kunna hållas nere och som ett argument mot marknadshyror. Det handlar helt enkelt om vem man väljer att lyssna på - byggindustrin eller de boende och bostadssökande.
För att undvika en utveckling mot marknadshyror samtidigt som det kommer fler hyreslägenheter till stånd är det enligt min mening motiverat med ett investeringsstöd för nyproduktion av hyresrätter. Sambandet mellan olika former av beskattning av boendet och förekommande stöd måste studeras närmare.
Herr talman! Jag är i alla fall glad över att ha ett antal meddebattörer och försvarare av regeringens politik här i dag, när vi ännu en gång saknar bostadsministerns medverkan - konstigt egentligen hur slumpen faller ut.
Jag undrar vem som känner sig mest som ställföreträdande bostadsminister i dag, för någon politiskt sakkunnig kan ju inte delta i debatten. Är det kristdemokraten Yvonne Andersson eller kanske moderaten Ewa Thalén Finné? I dag står de för exakt samma politik, så det spelar väl inte så stor roll, men en gång i tiden hade de borgerliga partierna lite olika profil på sina frågor. Man hade idéer och visioner på det bostadspolitiska området.
Jag antar att det inte finns utrymme för det i dag, och då blir konsekvensen att man lägger sig platt för regeringen som inte anser detta vara en prioriterad fråga över huvud taget - därav resultatet.
Herr talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag nöjer mig med att här ifrån talarstolen yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 9 och därutöver hänvisa till vår budgetmotion och till vårt särskilda yttrande. I de konsumentpolitiska frågorna återkommer vi senare på talarlistan genom Eva Sonidsson.