Herr talman! Ewa hänvisar till allting när det gäller att försvara varför det inte byggs tillräckligt mycket lägenheter, men vill inte hänvisa till ett brett mål för bostadspolitiken för att åstadkomma fler lägenheter och hyresrätter.
Jag känner också mycket väl till de behov många människor har. Är det inte så, Ewa, att rätten till en bostad är en förutsättning för friheten att kunna välja en hyresrätt? Många människor önskar och behöver en lägenhet och avser att välja detta den dagen det finns. Problemet är att denna önskan stoppas av regeringens politik. Man är inte förmögen att föra en bostadspolitik som tillgodoser behov och efterfrågan.
En alltför efterfrågestyrd hyres- och bostadsmarknad leder till att de grupper som har de stora behoven hamnar ännu längre bak i bostadskön. Det visar om inte annat det senaste brevet från Sveriges socialchefer. Man skriver: "Ge alla lika möjligheter till en bostad! Samhället har ansvar för allas rätt till en god bostad med rimlig hyra. Bostadspolitiken måste bedrivas så att alla människor ges lika möjligheter till detta. Så är fallet inte i dag."
Sveriges socialchefer reagerar nu, och det är jättepositivt. De visar på att hemlösheten och människor utan bostad i Sverige ökar trots regeringens ambitioner att även rikta insatser mot behovsgrupperna. Man klarar inte ens detta. Är inte det ett underkännande av regeringens bostadspolitik?