Herr talman! Ewa Thalén Finné har alldeles rätt när hon säger att jag väldigt gärna skulle se att betydligt större resurser avsattes för byggande inom infrastrukturområdet, till exempel dubbelspåret mellan Falun och Borlänge.
Men det märkliga är att Ewa Thalén Finné samtidigt inte verkar ha tilltro till marknaden. Uppenbarligen är det så att man från majoriteten inte tror att vi får fler jobb och mer produktion inom områden som samhället skjuter till mer resurser till. Det är lite konstigt och svårt att förstå. Man brukar ändå tro på det här med efterfrågan och tillgång.
Jag begärde replik framför allt för att Ewa Thalén Finné pratar mycket om långsiktighet. Jag tycker att det är viktigt, och jag skulle vilja fråga: Hur arbetar ni för att uppnå det? Som jag försökte beskriva i mitt anförande upplever jag att alliansregeringen inte har dragit ett enda strå till stacken för att försöka åstadkomma någon form av långsiktighet. Jag har inte sett några som helst försök i utskottets arbete under det här dryga året till att försöka åstadkomma något beslut som har stöd av en bredare majoritet än den som finns representerad i regeringen. Lyckas man inte med det är det svårt att uppnå någon form av långsiktighet.
Min andra fråga handlar om målformuleringen, där jag tycker att det är beklagligt att man inte ser skillnaden mellan efterfrågan och behov. Jag skulle vilja fråga: På vilket sätt ska dessa behov kanaliseras? På vilket sätt ska marknaden se behoven som ni påstår bara uppstår? Politik brukar ju vara att försöka åstadkomma något.