Herr talman! Jag tackar Carina Moberg för ett bra inledande anförande i betänkandedebatten. Carina sade att den här budgetdebatten delvis är en bokslutsdebatt för bokslut Odell. Man kan inledningsvis notera och konstatera att Odell inte är någon bra modell för bostadspolitiken. Men trots att han inte är här vill jag önska honom en god jul.
Herr talman! En god bostad till en rimlig kostnad är en social rättighet och grundläggande för ett välfärdssamhälle. Årtionden av en aktiv statlig bostadspolitik har lett till att Sverige har haft och i dag har en relativt hög bostadsstandard och liten trångboddhet. Grupper som haft det svårt att hävda sig på bostadsmarknaden har historiskt sett fått ett starkt stöd. Underhållsåtgärder som förhindrat förfall och kapitalförstörelse i fastighetsbeståndet har prioriterats.
En hållbar utveckling omfattar inte bara ekonomiska och ekologiska aspekter utan även sociala. Alla ska ha rätt till en bra bostad utan krav på ekonomisk insats. Vänsterpartiet arbetar för en rättvis och ansvarsfull bostadspolitik som sätter de mänskliga behoven före kraven på kortsiktig vinning.
Trots att bostadsbristen fortsätter att öka har regeringen valt att i princip avveckla bostadspolitiken. Vi har i dag en lägre byggnation av hyresrätter trots stor efterfrågan och högkonjunktur. I dag bor drygt 60 procent av Sveriges befolkning i någon av de 119 kommuner som uppger att de har bostadsbrist. Enligt kommunerna är unga och äldre de värst drabbade grupperna. Hemlösheten ökar i dag i Sveriges kommuner.
Vänsterpartiets övergripande bostadspolitiska mål är att utveckla en flexibel bostadsmarknad med olika upplåtelseformer som skapar socialt hållbara boendemiljöer där alla får plats.
Allmännyttan, med sin hyresnormerande roll, ska inte minst garantera att även människor utan kapital får tillgång till alla bostadsområden. För oss är det därför av största vikt att stärka allmännyttan och stoppa utförsäljningarna av våra gemensamma tillgångar. För en social bostadspolitik är det fundamentalt att hyrorna hålls på en låg nivå och att bostäderna kan efterfrågas även av hushållen med de lägsta inkomsterna. För detta krävs bland annat att hyrestaket garanteras, men också att det finns produktionsstöd som främjar byggandet av hyresrätter med rimliga hyror. En del av den statliga bostadspolitiken bör därför vara att säkerställa och utveckla allmännyttans ställning.
Det gemensamma syftet är att garantera en rimlig boendestandard och hyror till självkostnadspris i hela landet. Den försvagning som i dag pågår av allmännyttan kommer att leda till en försämring av möjligheterna att föra en social bostadspolitik i framtiden. Allmännyttan är, tillsammans med planmonopolet, kommunernas viktigaste verktyg för att låta ett rättviseperspektiv genomsyra bostadspolitiken i enlighet med Vänsterpartiets mål för bostadspolitiken.
Ett argument som regeringen använt sig av för att motivera utförsäljningen av allmännyttan är integration. Nu ser vi, som vi sagt, att det är från välbärgade, attraktiva och ofta centrala områden förfrågningarna om utförsäljning kommer, inte från höghusens ytterområden där stora renoveringar är att vänta under de närmaste åren. Vänsterpartiet tycker att det är omoraliskt att lyfta över ansvaret för renoveringen av miljonprogrammet till hyresgästerna själva.
Mer än 30 000 hyresrätter i Stockholmsregionen har omvandlats eller är på väg att omvandlas till bostadsrätter. Dessa utförsäljningar har gjort att skattebetalarna förlorat ca 30 miljarder kronor av den kommunala förmögenheten. Den som hade tur i den stora utförsäljningskarusellen tjänade i genomsnitt över 700 000 kronor på sitt köp, då utförsäljningspriset motsvarade endast hälften av marknadsvärdet. Det är helt orimligt att gemensamma tillgångar ska användas för att berika enskilda privatpersoner på det sätt som nu sker.
Vänsterpartiet vill medverka och har under flera år medverkat till att främja ett ökat byggande av hyresrätter.
För att tydliggöra att både nyproduktionen och ombyggnationen av bostäder måste fortsätta krävs tydliga produktionsmål. Under den närmaste tioårsperioden bör det tillkomma 40 000 bostäder per år, av vilka hälften ska vara hyresrätter. Dessutom bör 65 000 bostäder per år renoveras under samma period. Staten har självklart i uppgift att garantera alla invånare en god bostad och ska således även medverka till att produktionsmålen uppnås.
Vänsterpartiet var drivande då de tidigare produktionsstöden för hyresrätter infördes och även när de förlängdes till 2008. Tanken med avvecklingen av stöden år 2008 var att systemet skulle komma att ersättas med ett jämförbart permanent system som skulle garantera en fortsatt produktion av billiga hyresrätter. Tvärtemot detta har den borgerliga regeringen på kort tid hunnit avskaffa produktionsstöden, samtidigt som avtrappningen av räntebidraget startade redan vid årsskiftet 2006/07, detta utan att något nytt bostadsfinansieringssystem har presenteras.
Vänsterpartiet vill i motsats till regeringen satsa på nyproduktion av billiga och energisnåla bostäder. Vi vill inrätta en statlig bostadsfond med syftet att stödja nyproduktionen av hyresrätter och nödvändiga ombyggnationer i det befintliga beståndet.
Även bostadsbidraget har en viktig roll att fylla för att möjliggöra en social bostadspolitik. I dag har bostadsbidraget en både familjepolitisk och bostadspolitisk målsättning. Vänsterpartiet anser att målet ska förtydligas så att bidragen endast förhåller sig till de bostadspolitiska målen. Trångboddheten i Sverige ökar och bidragens uppgift ska vara att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda och tillräckligt rymliga bostäder.
På sikt vill vi att fler grupper ska omfattas av bidraget än vad dagens regler medger. Vi tar därför i vårt förslag bort den regel som i dag hindrar barnlösa personer över 28 år att söka bostadsbidrag. I framtiden måste systemet dessutom ta större hänsyn till inkomst- och boendekostnadsutvecklingen än i dag.
Vänsterpartiet ser att regeringen för en bostadspolitik som saknar alla sociala ambitioner - vårt hem har förvandlats till ännu en kapitalvara. Ledorden för regeringen är att vi ska konsumera vår bostad. För den som har möjligheten att göra detta hägrar valfriheten. Men valfrihet för de besuttna är varken en nyhet eller en framtid.
Vad marknaden aldrig kan garantera är allas rätt till en god bostad. Men detta är inte ett huvudbry för regeringen. Borta är målet att tillfredsställa allas behov av en god bostad. Regeringen har med all önskvärd tydlighet klargjort att det är en politik för vissa utvalda man för.
Detta visas tydligt genom att regeringen i budgetpropositionen föreslår att ändra de bostadspolitiska målen till följande: Målen för bostadsfrågor är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.
Vänsterpartiet vill att nuvarande mål för bostadspolitiken ska vara: Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten.
Herr talman! Sett i perspektivet av regeringens brist på bostadspolitik är det naturligtvis ingen överraskning att regeringen valt att omformulera det tidigare målet för bostadspolitiken. När "alla" byts ut mot "vissa" cementeras segregation och utanförskap ytterligare. Vänsterpartiet värnar hyresrätten, hyresgästen och medborgarskapet.
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet står naturligtvis bakom alla våra reservationer i betänkandet och då särskilt de konsumentpolitiska reservationerna, även om jag här har talat mest om bostadspolitiken. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 5 och 11.
I betänkandet finns också vårt särskilda yttrande angående anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18. Regeringens budgetramar har gått igenom, och vi kan nu enbart berätta genom detta särskilda yttrande hur Vänsterpartiets budgetmotion med en välfärdsoffensiv och en satsning på bland annat bostadspolitiken står som ett alternativ till regeringens skattesänkningar och kapitalöverföring till de välbärgade.