Herr talman! Jag ska tala om konsumentpolitiken utifrån civilutskottets betänkande CU1. Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att nuvarande mål för konsumentpolitiken upphävs och ersätts av följande övergripande mål, precis som tidigare har sagts här: Konsumenterna har makt och möjlighet att göra aktiva val.
Men det är också viktigt att framhålla delmålen som har satts upp och som gäller för arbetet såväl nationellt som inom EU.
Konsumentskyddet är på en hög nivå och tillgängligt för alla.
Medvetna och kunniga konsumenter hushållar med egna och gemensamma resurser.
Producenter och övriga näringsidkare tar sitt ansvar gentemot konsumenterna.
Regeringen menar att all konsumtion och andra levnadsmönster i sin helhet kopplas samman med miljön och påverkan på klimatet. Man säger därför i finansplanens början att det krävs en stark ekonomi som är långsiktigt hållbar och gör det möjligt att vidta åtgärder mot klimatförändringar. Här sker alltså en uppväxling mot det gamla målet, när man låter hållbarheten genomsyra hela budgeten. Jag är stolt över att regeringen nu lyfter fram klimatfrågan med denna hållbarhetsaspekt för regeringens politik. Regeringen avser att nästa år presentera en särskild klimatproposition.
I fem olika motioner finns förslag om att regeringens nya mål för konsumentpolitiken inte ska godkännas. Man är kritisk mot borttagandet av hållbarhetsmålet. Socialdemokraterna efterlyser en maktanalys av de olika konsumentgrupperna. Det vore intressant att få veta vad en maktanalys är.
Med ett brett konsumentskydd avses också en utökning av konsumentskyddet så att det även omfattar rättigheter vid konsumtion av offentligt producerade tjänster. Genom en effektiv tillsyn ska myndigheter se till att lagstiftningen efterlevs och därmed upprätthålls på en nivå som är hög och lättillgänglig.
I dag har större delen av landets befolkning tillgång till kommunal konsumentvägledning. I en majoritet av de svenska kommunerna bedrivs konsumentverksamhet. Detta är en frivillig uppgift för kommunerna och kan därför se lite olika ut. På många håll samarbetar flera kommuner om en gemensam konsumentrådgivning. Det kan vara ett stort och brett åtagande där man ger stöd vid tvister och köpråd till enskilda konsumenter. Man har kontakter med och ger information till skolor och organisationer. I andra kommuner är omfattningen mindre. Konsumentverket följer denna verksamhet i kommunerna och lämnade i våras en lägesbeskrivning av hur det ser ut i de 209 kommuner som har konsumentvägledning. Även om skuldsaneringslagen är kommunerna skyldiga att lämna råd och anvisningar. Här ska också Konsumentverket stödja och ge vägledning när det gäller allt det som kommunerna ska svara för.
Herr talman! Glädjande nog finns det ett antal självständiga rådgivningsbyråer inom olika branscher. Jag ska nämna några: Konsumenternas försäkringsbyrå, Konsumenternas bank- och finansbyrå, Konsumenternas elrådgivningsbyrå och Konsumenternas tele- och Internetbyrå. Alla dessa finansieras av sin egen bransch.
Lagstiftningen har stärkts på senare år, framför allt till följd av initiativ från EU. Under året har regeringen genom lagstiftning föreslagit vissa förbättringar, bland annat när det gäller leksaker.
Konsumentverket har i dag ett brett utbud av tjänster via sin hemsida. Man kan få information om i princip allting. Man kan jämföra priser på många områden. Det kan vara telefoni, elpriser, energi eller familjens ekonomi. Rådgivning och klagomål blir enkelt om man använder Konsumentverkets hemsida. Konsumentverket har också hållit utbildningar för bland annat Läkemedelsverket, och Konsumentombudsmannen har fått utökade tillsynsbefogenheter. Det kommer att komma en ny marknadsföringslag nästa år. Alla konsumentpolitiska myndigheter ska verka för att öka medvetenheten och kunskapen hos konsumenterna, främst via sina hemsidor.
Motioner om lokal konsumentvägledning behandlades även förra året, och då liksom nu finns inte skäl för att lagstifta om obligatorisk konsumentrådgivning. Det skulle innebära en inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten. Riksdag och regering ska inte detaljstyra kommunerna utan ställa upp målen.
Regeringen kommer enligt budgetpropositionen att se över hur människor i utanförskap kan stärkas för att fungera som aktiva konsumenter. En kartläggning görs som ska ge svar på vilka andra aktörer som kan komplettera den kommunala vägledningen. Vi ser med spänning fram emot vilka förslag som ska komma ut av detta. Näringslivet har redan inrättat särskilda nämnder för tvistlösning, exempelvis Personförsäkringsnämnden och Försäkringsförbundets Nämnd för Rättsskyddsfrågor och Fastighetsmäklarnämnden.
Det kommer också att bli möjligt för fler frivilligorganisationer än nu att komma i fråga för stöd. Regeringen beslutade i november om en ny förordning om statligt stöd till organisationer på konsumentområdet. Kriterierna innebär att det är fler som kommer att få det här stödet.
Herr talman! Det är glädjande att Konsumentverket nyss, alltså i november, delade ut 3 ½ miljoner till olika frivilligorganisationer som bedriver projekt som möjliggör för enskilda konsumenter att göra just sina aktiva val. Det var 19 projekt med konsumentinformation, där man hade budget- och skuldfrågor i fokus. Sex av de här projekten vände sig direkt till ungdomar.
Tidigare i år har också Konsumentverket delat ut 1 miljon till andra föreningar med samma inriktning. Det är precis så här det ska fungera. Det är direkt till dem som arbetar och träffar människor som bidragsmedlen ska gå, ibland till organisationer som har integration som huvudmål, där man måste informera på ett särskilt sätt.
Det bildas allt fler nya ideella konsumentorganisationer. Och det är bra. Ett exempel är Goodgame, som är ett riksförbund med flera föreningar och många medlemmar. De har en webbsida där man testar spel, där man kan diskutera det mesta och tycka till om droger bland annat. Så uppstår användarvänliga och informativa konsumentrådgivningar i det moderna samhället.
Vi är rätt många som får information via nätet från olika konsumentorganisationer. Sveriges konsumenter i samverkan är ett sådant exempel, med egen hemsida och möjlighet för alla att prenumerera på nyheter, helt gratis.
Vänsterkartellen fortsätter att betrakta alla konsumenter som svaga. Men konsumenternas efterfrågan utgör ju en viktig del av en väl fungerande marknad. Man ser också endast till den del av konsumenternas värld som inte består av den offentliga sektorns tjänster. Men en stor del produceras ju just inom skola, vård och omsorg, och det har inte omfattats av konsumentskydd tidigare. Här föreslår nu regeringen ett ökat skydd och en översyn av lagstiftningen.
Slutligen, herr talman, vill jag citera EU-kommissionären i konsumentfrågor när hon gästade oss nyligen. Det var något som inte Eva Sonidsson nämnde i sitt anförande. Hon sade så här: "Det måste finnas en balans mellan konsumenter och näringsidkare, och varje konsument har ett eget ansvar."