Herr talman! Jag vill som vanligt yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner.
Jag vill också instämma i allt som mina allianskolleger har framfört i de två tidigare anförandena.
Rent generellt kan man säga att även detta budgetförslag - precis som Lennart Pettersson säger kan man se det som en förädling - i mycket präglas av den nya syn på bostadspolitiken som Folkpartiet och övriga i alliansen står för. Men det är också viktigt att man i sammanhanget ser helheten i alliansregeringens politik.
När regeringen sedan maktskiftet 2006 fört en konsekvent politik för fler i arbete innebär det naturligtvis också att människor får större valfrihet att efterfråga de bostäder de verkligen vill ha.
Vad är då politikens roll? Det har diskuterats mycket om politikens roll. Det handlar om att skapa förutsättningar för en bygg- och bostadsmarknad med långsiktiga spelregler som fungerar utan subventioner. Det ska vara en politik utan produktionsstöd, där man i stället vrider över politiken mot den enskilde bostadskonsumenten. Då är det ökad valfrihet och ökade möjligheter att efterfråga bostäder i alla typer av upplåtelseformer som står i fokus.
I det sammanhanget kan jag nämna att vi förhoppningsvis har ytterligare en upplåtelseform att välja inom en snar framtid, nämligen ägarlägenheter.
Folkpartiets linje har varit, i alla fall så länge jag minns och har varit med i bostadspolitiken, att man ska ha sin utgångspunkt i den enskilde bostadskonsumenten. Jag utgår från att det är en väldigt liberal grundtanke.
De nya mål för bostadsfrågor och samhällsbyggande som nu föreslås ligger helt i linje med detta. Redan när dagens mål beslutades hösten 2005 framförde vi från Folkpartiets sida att det bostadspolitiska målet skulle ha en tydligare fokusering på rena bostadsfrågor och då utgå från den enskilde bostadskonsumenten för att egenmakten skulle kunna stärkas. Det föreslagna målet uppfyller väl dessa kriterier.
Den logiska följden blir då, som nu föreslås, att man har ett separat mål för samhällsbyggande som lägger fast ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande med ekologiska, sociala och ekonomiska dimensioner.
Den här uppdelningen, när man ser på bostadsfrågor, ger tydligare inriktning och underlättar uppföljning genom utveckling av mätbara indikatorer. Man kan inte ha det så som bland andra Ewa Thalén Finné sade förut, att ett mål innefattar allt. Då blir det väldigt svårt att mäta resultatet och måluppfyllelsen.
När jag då läser den samlade oppositionens reservation kring det bostadspolitiska målet kan jag inte låta bli att citera en mening i det sista stycket: "Den nuvarande bostadspolitiken för allt längre bort från det hittillsvarande bostadspolitiska målet och leder i stället till ökad bostadsbrist, trångboddhet och social segregation."
Det är nog lite paradoxalt och märkligt, men det är, med facit i hand, detta som den nya politiken ska avhjälpa. Den socialdemokratiska politiken ledde till att vi fick bostadsbrist och social segregation. Samtidigt kan man kanske här se en stor skillnad i politiken, att det finns en ideologisk dimension i detta.
Herr talman! Om jag skulle drista mig till en liten reflexion kring oppositionens förslag om ändrade anslag kan jag göra några grundläggande konstateranden.
För det första spretar förslagen väldigt mycket, och man kan inte riktigt se samsynen.
För det andra motverkar de konkreta förslag som läggs en politik som ger de långsiktiga regler som vi arbetar väldigt hårt för och som jag personligen och alliansen tror är en förutsättning för att få en bostadsmarknad på lång sikt i balans.
Herr talman! Jag vill också drista mig till att göra några mer detaljerade kommentarer kring vissa anslag i sammanhanget. Jag börjar med anslaget till Boverket. Det kan där ses som att man avsätter 10 miljoner kronor till kunskapshöjning och information om plan- och bygglagen, när det gäller framför allt hur plan- och bygglagen tillämpas och att den tillämpas lika över landet.
Det kan synas som en liten satsning, men jag tror att det är en oerhört kostnadseffektiv satsning för att gynna bostadsmarknaden och även näringslivet i övrigt. När det gäller plan- och bygglagen - det diskuterade vi för en eller två veckor sedan - tror jag att själva lagstiftningen nog är det mindre problemet. Tillämpningen är det större problemet.
Sedan är det en annan sak som även kommer att ligga på Boverket, som togs upp tidigare, och det är en samlad informationsportal om byggande, boende och inomhusmiljö. Där tycker jag att det finns en stark koppling till det som även finns med i detta betänkande kring konsumentpolitiken. Just genom att stärka konsumenterna ger man dem makt och möjlighet att göra aktiva val. Det är konsumentmakten som ska utnyttjas i det sammanhanget.
Även om man nu kan säga att ramarna är tagna vill jag titta på de förslag som föreligger från Vänsterpartiet om bland annat sanering av förorenad mark och satsning på passivhus. Det är viktiga frågor.
Om man ser på passivhus och energianvändning kan man konstatera att det egentligen är lite konstigt att det inte byggs fler passivhus. Även om det är en väldigt stark utveckling när det gäller passivhus just nu är energibesparingen i ett passivhus så stor att den från första dagen betalar den ökade kostnaden för att bygga ett passivhus.
Regeringen har inte lämnat detta helt därhän. Energimyndigheten har ett program för passivhus och lågenergihus och arbetar med de här frågorna. Det uppfyller egentligen det som efterfrågas här. Jag tror att det är en väldigt dålig politik att splittra upp den här frågan. Nu har Energimyndigheten hand om frågan, och det är viktigt att få ned energiåtgången i bostadsbeståndet.
Även när det gäller förorenade områden finns det ett anslag på ett annat ställe i budgeten, under Miljö och naturvård. Jag tror att det till och med står i motionen att det finns ett sådant men att det inte är inriktat på bostäder. Men det utesluter inte bostäder.
Dessutom tror jag att det var ett viktigt beslut vi fattade här, när vi diskuterade just förändringarna i plan- och bygglagen, om att man kunde villkora detaljplaner. I och med att man kan villkora detaljplaner vet exploatören att det finns ett ekonomiskt värde i marken som är garanterat när man har utfört arbete för att åtgärda den förorenade marken.
En annan viktig sak som är strikt kopplad till detta är att vi nu satsar på den enskilde individen i stället för att ha produktionsstöd. Det kan man koppla ihop med Statens bostadsnämnds område. Det är både det som infördes redan den 1 juli 2007 med hyresgarantier och det som nu kommer från den 1 mars 2008 med förvärvsgarantier.
Det finns en invändning i en reservation från Socialdemokraterna att systemet skulle medföra risk att man hamnar i ekonomiskt dilemma. Det är naturligtvis inte alls avsikten. Det står tydligt i betänkandet från utskottsmajoriteten att sedvanlig kreditprövning gäller. En sådan här förvärvsgaranti ges inte till människor som inte anses ha betalningsförmåga.
Precis som det har sagts här tidigare är det andra hinder man vill ta bort med förvärvsgarantin. Man kanske inte har en bra kredithistoria eller bara tillfälligt arbete. I dag är det ganska vanligt att man går från det ena projektarbetet till det andra. Begreppet "fast anställning" har kanske fått en helt annan betydelse i dag. Det är det problemet som förvärvsgarantin ska lösa. Dessutom är det en långsiktig garanti man kan få, så den risken finns inte inbyggd. Jag tycker att reservationen i princip är tillgodosedd i hela systemet.
Systemet med hyresgarantier går via kommunerna och är redan i gång. Det har samma syfte, fast mot hyresbostäder i stället.
När det gäller nya anslag känns det som ett sus av det förgångna när Socialdemokraterna föreslår ytterligare ett investeringsstöd. Nu gäller det miljövänliga, billiga bostäder. Det låter mycket bra, både billiga och miljövänliga. Vi har nog ingen motstående åsikt; det är en bra målsättning i sig.
Men att försöka lösa dagens problem genom att ta fram de gamla medicinerna tror vi från alliansens sida inte är någon som helst bra väg att gå. Vi måste vara medvetna om att vi har facit på den typen av politik där man har använt investeringsstöd och investeringsstimulans. Precis som Lennart Pettersson uttryckte förut har det också visat sig vara mycket kostnadsdrivande.
Däremot har vi andra saker som måste lösas. Det är plan- och bygglagsfrågor. Det är konkurrensfrågor; det gäller både inhemsk och utländsk konkurrens och kanske framför allt frågan om arbetskraftsbristen. Den tror jag kan bli den stora stötestenen för bostadsbyggandet i Sverige.
I sådana här sammanhang talas det mycket om neutralitet mellan olika upplåtelseformer och möjlighet att välja och så vidare. Det är en fråga som alla är medvetna om. Regeringen har en mycket seriös behandling av just den problematiken. Jag tror inte att någon här är riktigt färdig med den frågan, och jag vet inte om vi någonsin blir färdiga, men det är naturligtvis en väldig strävan mot att få neutralitet mellan upplåtelseformerna.