Fru talman! Ärade åhörare! Jag börjar med att
ställa mig bakom alla våra reservationer, så att jag
inte glömmer bort det. För tids vinning yrkar jag
bifall till reservation 10. Reservation 25 har kd yrkat
bifall till, så det behöver inte jag göra. Jag sällar mig
till den. Sedan vill jag sälla mig till reservation 36,
som egentligen bygger på Miljöpartiets yrkande. Jag
förstår inte riktigt varför de inte är hopskrivna.
Som gäst i socialutskottssammanhang - jag är ju
med i ett annat utskott - ska jag hålla mig till min
motion. Jag var väldigt glad när den här skrivelsen
skulle komma, och jag hade hoppats på mycket mera
konkreta förslag än vad det blev.
Studiedagar, manifestationer och jubileer med
anledning av barnkonventionen m.m. har hittills mest
varit av karaktären tomtebloss, snabbt uppflammande
och slocknande till kvällen.
Regeringen måste inte bara med jämna mellanrum
beskriva barnens situation och den bedrivna barnpo-
litiken utan även blicka framåt. Jag visste förra veck-
an att statsrådet och barnministern skulle vara i Norr-
köping i dag. Jag fick frågan om vad jag ville skicka
med henne, och jag sände med frågan om ett jämlikt
samhälle för barn och ungdomar. Det såg också ut
som om vi hade ungefär lika uppfattning om sådana
saker som fri tandvård, sjukvård, BVC, MVC, kom-
munala musikskolan, skolmåltider osv. Därför blev
jag besviken när jag hörde rapporter från Norrköping
om framhållande om att svensk familjepolitik främst
handlar om att mammor ska ut och arbeta heltid.
Det viktigaste i hela skrivelsen finns på s. 11: "i
alla beslut som rör barn skall barnkonventionens fyra
grundläggande principer beaktas." Det här är ingen-
ting nytt för Miljöpartiet. Vi har i många år motione-
rat om det här och påpekat den grundbulten i många
sammanhang. Vi har också motionerat om barnkon-
sekvensanalyser.
Det är bra att den nybildade uttalade samordnings-
funktionen ska uppmärksamma och samordna sådana
frågor om barn och ungdomar som berör flera depar-
tement och att det på sikt ska finnas ett tydligt barn-
perspektiv i beslutsprocessen. Men det är just det här
"på sikt" och att det står att man "strävar efter" och
att man ska följa processen osv. som jag tycker är lite
tråkigt. Vi har alltså ställt krav på att en barnbilaga
ska följa budgeten. Margareta Israelsson sade att det
stod "krav" i skrivelsen, men det gör det inte, utan det
står just att det ska ske på sikt.
Välfärdsbokslutet visar på de stora nedskärningar
som har skett på 90-talet och att återuppbyggnaden
inte pågår i den omfattning som man önskar. Nu har
det lovats mera pengar, men en hel del av dessa
kommer inte landstingen och kommunerna till del -
tyvärr. Det sker fortfarande nedskärningar på många
håll.
I skrivelsen används, som jag sade nyss, uttryck
som "på sikt", "ska erbjudas resurser",
"åtgärdsprogram ska upprättas", "bör erbjudas", "bör
initieras" osv. Jag tycker inte att det förpliktar. Då är
det bättre att barns och ungdomars situation endast
beskrivs utifrån dagens läge och att syftningar på
förbättringar endast skrivs om man har konkreta för-
slag.
I skrivelsen tas upp hur föräldrar ska kunna kom-
binera ett krävande förvärvsarbete med föräldraskap
och att det ur barnets perspektiv är ett rimligt krav att
föräldrar har tid och ork för barnen. Då vill jag passa
på att nämna vårt krav om att sänka normalarbetsti-
den. Det är inte bara de riktigt små barnen som har
rätt att kräva tid av de vuxna. Den rätten har även alla
ungdomar.
Mobbning i skolan har fått ett eget litet avsnitt.
Stor variation finns beträffande skolors handlingspro-
gram och kunskaper. Miljöpartiet anser att ansvaret
för att minska mobbning helt vilar på de vuxna. Man
skriver att det är skolans ansvar att utveckla barnens
förmåga att hantera förändringar, att ge och ta åsikter
i öppna diskussioner och att kunna leva sig in i andra
människors situation och känslor. Men då krävs det
en lite annan skola med mindre klasser och mycket
mer vuxentid för varje elev. Det som beskrivs är
snarare ett idealtillstånd för skolan och vad som vore
den rätta vägen under de allra bästa omständigheter.
Att få en skola som fungerar på det sätt som sagts
kräver väldigt mycket av både engagemang och re-
surser.
Beskrivningen av kultur i skola och förskola är
också en idealbild. Jag poängterar detta därför att jag
tycker att det är synd, om man nu ska använda den
här skriften till något slags utbildning, att det ibland
ser bättre ut än vad det är. Det har tyvärr varit så att
man i bistra tider i första hand skurit ned på kul-
tursatsningar. Bl.a. har den kommunala musikskolan
fått stryka på foten.
Ett avsnitt i skrivelsen heter Barns och ungdomars
fysiska och psykiska hälsa. Naturligtvis ska vi vara
tacksamma och glada för att sjukdomar som t.ex.
difteri, polio och tbc är så gott som försvunna i Sveri-
ge. Men för det får vi inte slå oss för bröstet och
minska på förebyggande insatser. Det är bra att man i
skrivelsen har poängterat att en kraftsamling krävs
beträffande t.ex. psykisk hälsa samt allergi och annan
överkänslighet.
Jag vill i det här sammanhanget poängtera att
forskningen kring hur man behandlar ungdomar som
är sjuka är mycket eftersatt. Det finns pediatrik, men
vi har endast en docentur i ungdomsmedicin i Sveri-
ge. Precis som när det gäller alla andra grupper är det
viktigt att det blir rätt i mötet mellan t.ex. en ung
astmatiker eller diabetiker och doktorn.
Jag ska särskilt uppehålla mig lite vid barn till ut-
satta grupper. De är dubbelt utsatta. Ett förfärande
stort antal barn blir inte sedda och får aldrig andra
vuxnas hjälp att förstå och bearbeta sin situation. Det
gäller t.ex. barn till missbrukare, psykiskt sjuka,
misshandlare och misshandlade, kriminella och men-
talt handikappade. Det gäller också barn till traumati-
serade flyktingar, eventuellt med egna krigsupplevel-
ser, och barn med andra egenupplevda trauman såsom
misshandel och sexuella övergrepp. Deras utsatthet är
mångfasetterad. På grund av skam och skuld försöker
föräldrar ofta dölja sin belägenhet, och barnens situa-
tion blir osynliggjord. Vi vet att de här barnen löper
betydligt större risk än andra att själva fara illa senare
i livet. Det gäller psykiskt illamående, missbruk,
suicidförsök, kriminalitet eller att själva bli förövare
och misshandla. Med adekvata insatser är deras odds
till en god utveckling betydligt bättre. Varje räddat
barn ger förutom vinster i mänskliga värden även
samhällsekonomiska vinster av stora mått.
Att argumentera för förebyggande vård har alltid
varit svårt och stött på motstånd. Den ekonomiska
vinsten av den tidiga insatsen syns alldeles för sent
för att passa in i traditionell kortsiktig penningeko-
nomi. På ett förebyggande område har emellertid
Sverige varit överlägset i världen: barntandvården.
Vinsten har dessutom varit lätt att se och lätt att mäta.
Ibland smyger det sig in i spardebatten att här skulle
man kunna spara lite pengar genom att ta ut avgifter
på barntandvården. Detta får aldrig ske!
I skrivelsen finns en bra text om barnavårdscent-
ralerna, också ett svenskt flaggskepp. Nästan 100 %
av småbarnen kommer till BVC. Här har man redan
gjort besparingar. Föräldrautbildning börjar bli mer
sällsynt, och specialistläkarna i barnmedicin är myck-
et få. Hur detta kan åtgärdas saknas det text om i
skrivelsen. Det fanns i utredningen Det gäller livet.
Den sammanfattande skrivningen om droger bör-
jar så här: Alkoholproblemen bland barn och ungdo-
mar i Sverige är begränsade. Tecken till ökning av
konsumtionen finns dock. Det är mycket försiktigt
skrivet. Detta är ett mycket allvarligt problem som
ökar och kryper längre ned i åldrarna. Vi måste ta det
på mycket stort allvar.
I skrivelsen upprepas att det för barn och ungdo-
mar med funktionshinder är viktigt med tidiga åtgär-
der. I otaliga rapporter har detta faktum bekräftats.
Därmed vet vi det. Vi behöver inte fler utredningar
om det.
Under rubriken Barnpsykiatrikommittén finns ett
litet avsnitt som handlar om hälsofrämjande insatser
för nyanlända barn och ungdomar. Man tar även upp
behovet av hjälpmedel och habilitering för funktions-
hindrade barn. Problemet är stort, och det är mycket
bråttom. Men det saknas ett större resonemang om
hälsan hos barn med invandrarbakgrund.
Stycket Asylsökande barn börjar helt sonika med
en osanning. Ett målmedvetet arbete har bedrivits för
att utveckla barnperspektivet i asyl- och mottagande-
processerna, står det. Det är ett påstående som känns
lite främmande när vi vet att asylsökande barn haft
sämre rättigheter beträffande t.ex. skolgång, förskola
och rätten att bli hörd. Nu finns det många krafter
som jobbar för det här, och det är verkligen något
som det är bråttom med.
Avslutningsvis vill jag säga att Miljöpartiet efter-
lyser en större helhetsbeskrivning. I barnens värld är
allt sammansatt och länkat i vartannat. Mycket av
detta kan också ses som ett förebyggande arbete vad
det gäller att förhindra ungdomsbrottslighet, rökning
och bruk av droger samt vad det gäller det allmänna
hälsoläget. I samhället börjar det redan med MVC
och BVC. Förmågan att hantera konflikter i exempel-
vis skolan, relationer till föräldrar, kamrater och sam-
hället i stort - allt är länkat till vartannat och måste
betraktas i ett helhetsperspektiv.
Det var meningen att den här skriften skulle an-
vändas till ett utbildningsunderlag för departementen.
I det avseendet är den bra, om man beaktar att det då
och då förekommer skönmålningar och fattas kon-
kreta förslag. Jag föreslår att om man nu ska ha denna
skrivelse som utbildningsskrift ska man även ta med
skriften Det gäller livet från Barnpsykiatriutredning-
en.
Jag tackar så mycket och ber så hemskt mycket
om ursäkt för att jag talat över tiden.