Fru talman! Vänsterpartiets och Ingrid Burmans
senaste slagord i debatten är kön och lön. Nu talar
Ingrid Burman också om kön på våra barn. Att så är
fallet tror jag inte är oss främmande.
När det däremot handlar om lön kan vi konstatera
att problemet är att föräldrarna och familjerna har lite
kvar i plånboken. Många familjer är fattiga. Det gäl-
ler pengar men också begränsningar, dvs. att de har
liten valfrihet.
Ingrid Burman tar i sitt anförande upp politikom-
rådet barn och ifrågasätter det lite grann, som jag
tyder det. Jag undrar om jag uppfattade det rätt. Jag
kan i varje fall se tecken på det under debatten.
Vi har varit inne på fastighetsskatt. Vi har talat
om boendeformer. Vi har talat om socialförsäkrings-
frågor och också om mycket som utskottet i denna
debatt inte kan påverka och som faktiskt helt klart rör
barn. Det visar detta.
Ingrid Burman anklagade också, som jag tydde
det, moderaterna för att inte vilja ge fattiga familjer
förutsättningar. Jag kan bara konstatera att 15 % av
alla de transfereringar som i dag ges ut går till 20 %
av de fattigaste.
Om vi tittar på den dåliga träffsäkerhet som soci-
albidragen har gavs det första halvåret i år ut 4,3
miljarder i socialbidrag. Mycket av det gick till en-
samstående föräldrar. Men hade alla som i dag lever
under socialbidragsnormen tagit ut socialbidrag
skulle det ha varit 25 miljarder kronor.
Det visar att många i dag lever fattigt och inte får
de transfereringar som de har rätt till. Vad vi också
ser är att många lever över socialbidragsnormen och
ändå får socialbidrag. Moderaterna har en annan
politik som ger familjerna bättre möjligheter, valfri-
het och större ekonomiska förutsättningar.