Fru talman! Regeringens skrivelse Barn - här och
nu är en sammanställning av utredningar som är på
gång, ute på remiss, inte avslutade och sådana som
bereds för tillfället. I inledningen slås fast politikom-
råde barn, och det konstateras att barnfrågorna nu inte
längre är en del av familjepolitiken. Man nämner
visserligen att familjen är den grundläggande enheten
och den naturliga miljön, men koncentrerar sig sedan
på barnet utan att närmare gå in på orsak och verkan.
Min och Moderaternas uppfattning är att det eko-
nomiska stödet ska gå till de barnfamiljer som bäst
behöver det. I dag är effekten snarast densamma som
när man ger värktabletter för att dämpa någons
stresshuvudvärk. Man döljer den verkliga anledning-
en - det känns lättare ett kort tag. Sedan kan man gå
vidare och erbjuda starkare doser. Till sist har man
åstadkommit ett slags beroende - ett ekonomiskt
beroende av politiska beslut.
Alla kommer vi nog ihåg hur politikerna fick be-
sluta om att tidigarelägga utbetalningar av barnbidra-
get för att möjliggöra för barnfamiljerna att fira mid-
sommar.
Men detta är inte vad man vill ha, varken patien-
ten med huvudvärk eller barnfamiljen som lever i
nyfattigdom. Man vill bli frisk - man vill bli fri.
För övrigt finns i skrivelsen en mängd andra vik-
tiga områden upptagna, som ensamförälderns utsatt-
het, regeringens s.k. storstadspolitik och situationen
för funktionshindrade barn och ungdomar.
Om detta och mycket mer skulle vi kunna diskute-
ra länge, men jag kommer här att främst uppehålla
mig kring de reservationer och det särskilda yttrande
som finns i betänkandet SoU7. Sedan hoppas jag att
majoriteten i alla dessa utredningar och beslut i fram-
tiden ser mer på andras möjligheter än på politikers
maktfullkomlighet att vilja styra och ställa där det
inte behövs.
Fru talman! I reservation 1 behandlas barns pro-
blem. Vi anser att barns problem först och främst
hänger ihop med familjesituationen och faktorer som
arbetslöshet, missbruk, bristande tilltro, höga skatter
och bristande integration. Faktum är att det i dag
finns 150 000 barn som lever i fattiga familjer.
Vi anser att det är familjen som är stöttepelare,
och det är deras möjlighet att fatta egna beslut som
behöver förstärkas för att barn ska må bra. Det är
därför viktigt att skapa möjligheter för familjen att
förena yrkesliv och familjeliv och samtidigt ge för-
äldrar som så önskar en reell möjlighet att vara hem-
ma med barnen längre än vad föräldraförsäkringen
medger.
De fyra borgerliga partierna lade förra året fram
ett gemensamt förslag som innebär att barnomsorgs-
stödet ska omfatta alla och inte gå vägen om kommu-
nerna. Det skulle ge möjlighet till flexibla lösningar;
alla fick chansen, oavsett tjocklek på plånbok, att
kunna välja. Är inte det generell välfärdspolitik?
Fru talman! En ny typ av sjuklighet har kommit
att dominera bilden av barns hälsa i Sverige. Det
handlar om DAMP, ADHD, Aspergers syndrom
m.fl., de s.k. bokstavsbarnen. Det är tillstånd som rör
barns beteende, känslor, motorik och sociala kompe-
tens.
I dag finns i Sverige en inflammerad debatt för
eller emot benämningar som hjärndysfunktion och för
eller emot medicinsk behandling. Ett barn har rätt att
få en diagnos och rätt behandling, likaväl som barn
har rätt att få slippa en oriktig diagnos, som följer
dem livet igenom, och därmed kanske också en orik-
tigt insatt behandling.
Detta är vad motionen och reservationen handlar
om, och detta är vad majoriteten säger nej till.
Jag plockade i går ut ett antal papper ur datorn,
och de handlar om den senaste tidens inflammerade
debatt i det här ärendet. Det handlar bara om vad som
har funnits i Dagens Medicin under november och
december månad. Det är ofta en hätsk debatt, med
synpunkter för eller emot olika behandlingsformer.
Däremellan står ett barn.
I dag arbetar Socialstyrelsen med ett state of the
art-dokument, som ska vara en kunskapsgenomgång
- inte en genomlysning av diagnoskriterier och be-
handlingsformer. Vi får inte svar på frågan varför så
många barn i dag får dessa diagnoser, hur barnen
diagnostiseras, av vem och hur vi hjälper dem bäst.
Många lärare har kommit fram till mig och sagt så
här: Du förstår, Cristina, att det är jättebra när Kalle
eller Lotta får en diagnos, för då kan jag gå till skol-
nämnden och begära mera resurser.
Okej, säger jag. Men vad ska dessa resurser an-
vändas till? Finns den bästa pedagogiken som möter
just det barnets behov i skolan i dag? Finns läromed-
len? Finns arbetsmiljön? På vilket sätt blir familjen
medveten och delaktig? Vad vet gymnasieskolan, och
vad vet fritis?
Finns råd och hjälp också att få från andra veten-
skapliga discipliner? Var finns eldsjälarna, och vad
gör att de faktiskt finner en del av dessa barn och kan
hjälpa dem? Hur följs barnen upp i skolan, men också
senare?
Fru talman! Vi brukar tala om vikten av vårdked-
jan och av att den inte får brytas. Vi talar om vårdpla-
nering och nationella program för många diagnoser.
Det måste väl ligga i barnkonventionens absoluta
intresse att vi är bombsäkra på vad vi gör mot dessa
barn? Jag beklagar att majoriteten inte har insett det-
ta.
Sedan går jag till frågan om internationella adop-
tioner och reservation 29. Det handlar om kunskapen
om internationella adoptioner och adoptivbarns ut-
veckling, och att denna generellt sett är ganska ofull-
ständig. Eftersom Sten Tolgfors är anmäld till denna
debatt kommer han närmare att beröra denna fråga.
Jag vill bara påminna utskottet om att Statens institu-
tionsstyrelse informerade utskottet under ett besök på
ett § 12-hem i Östergötland om att man just ser fler
adopterade barn i denna grupp av unga.
Fru talman! När det gäller motionen om famil-
jeråd och det tillkännagivande som har gjorts med
anledning av denna vill jag säga att vi gläder oss åt att
det blir ett sådant tillkännagivande från utskottets
sida. Det måste vara en självklar rätt - gärna ett krav
- att familjen ska vara delaktig när beslut tas om
sociala ingripanden eller stödåtgärder som rör barnen.
Detta kommer säkert Thomas Julin att beröra
närmare i sitt anförande. Han kommer säkert också
att fråga s och v varför de inte vill ge föräldrar och
barn denna chans. Moderaterna har arbetat länge med
denna fråga, och vi är nu glada att vi kan se ett resul-
tat.
Fru talman! Glädjande är också att socialdemo-
kraterna till slut gav sexpartimotionen sitt gillande
och att de stöder denna. Det handlar om de riktlinjer
som WHO har utarbetat vad gäller självmordsföre-
byggande arbete och att de snarast ska omsättas till
svenska förhållanden. Nationellt centrum för suicid-
forskning och prevention av psykisk ohälsa är
världsledande på detta område och ligger bakom
utformningen av dessa riktlinjer. Märkligt hade det
varit om vi i Sverige inte hade antagit dem.
Verkligheten för många barn i dag är inte harmoni
och trygghet. Många barn växer upp i sargade famil-
jer och utan stöd, och det kan ge psykisk ohälsa. Fru
talman! En ung människa kan som yttersta konsek-
vens av psykisk ohälsa och bristande stöd begå just
självmord. Jag noterar att denna risk finns beskriven
endast på ett ställe i regeringens skrivelse. Det är i
samband med redovisningen vad gäller alkohol och
narkotika, som också kan vara anledningen till olyck-
or, självmord och social utslagning.
Men det finns också andra faktorer som ligger
bakom självmord bland unga. Därför är det viktigt att
riktlinjerna nu ger kunskap och medvetenhet, så att
man i tid kan observera dessa tidiga signaler och
därigenom förhindra självmord. Jag kommer med
stort intresse att ta del av regeringens vidare handha-
vanden med anledning av detta tillkännagivande.
Fru talman! Självklart står vi bakom samtliga re-
servationer och det särskilda yttrandet, men för tids
vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.