Fru talman! Skrivelsen Hållbara Sverige som vi
ska debattera i dag är en redogörelse från regeringen
om ett antal projekt för en ekologiskt hållbar utveck-
ling, eller snarare en beskrivning av verkligheten så
som regeringen ser den. Denna beskrivning skiljer sig
inte mycket från den årliga redogörelse som görs i
budgetpropositionen. Frågan är om inte skrivelsen
snarare har bidragit till en sämre miljö än till en bätt-
re. Sakligt sett bidrar den inte till något nytt, men
däremot har den påverkat miljön negativt genom den
onödiga pappersförbrukningen och all energiförbruk-
ning som har krävts för att skriva, trycka, kopiera,
mejla m.m.
Vi moderater har sju reservationer som vi har lagt
fram för att vi inte instämmer i riksdagsmajoritetens
beskrivning av miljöarbetet. Vi står bakom alla dessa
reservationer, men jag väljer att yrka bifall till endast
reservationen 2 under punkt 4.
Allemansrätten har vi debatterat ett antal gånger i
denna kammare. Det finns i dag inget parti som vill
att allemansrätten ska försvinna. Dock finns det ett
par partier, däribland vi moderater, som kräver att
allemansrätten inte får missbrukas. Det är ett faktum
att det finns individer i Sverige i dag som dragit ut
allemansrätten lite väl långt. De använder andras
mark eller vatten till att bedriva kommersiell verk-
samhet. Det är verksamheter som ofta går ut över
miljö och natur. Människor känner inte samma ansvar
för sådant de själva inte äger. Genom att sätta ägande-
rätten ur spel på detta vis bedrivs det rovdrift på natu-
ren på en del platser. Det mest märkliga är att majo-
riteten i riksdagen totalt ignorerar problemet. Att
Socialdemokraterna aldrig har ansett att äganderätten
är en speciellt viktig princip har vi förstått. Det har vi
sett många exempel på. Men att man inte uppmärk-
sammar de negativa konsekvenser detta har för mil-
jön är konstigt. Likaså förvånar det mig att Folkparti-
et inte delar vår åsikt i denna fråga. Äganderätten
borde vara en central del i Folkpartiets politik, men
det vekar inte så när det väl kommer till kritan. Var-
för är det så att vi inte kan ha en gemensam uppfatt-
ning i utskottet om att allemansrätten inte ska miss-
brukas? Vi pekar dessutom på verktyget som kan
åtgärda problemet. Regeringen kan använda sig av
12 kap. 6 § i miljöbalken. Det skulle innebär att
markägaren ska underrättas och samtycka till att
verksamheten bedrivs på dennes mark. Det är en liten
förändring som skulle kunna få bort de värsta miss-
bruken.
Fru talman! Även kärnkraftsavvecklingen är ett
ämne som har debatterats mycket. Men det förtjänar
denna fråga. Som skåning drabbas jag själv av detta.
För oss i Skåne är detta en mycket viktig fråga, vilket
den också borde vara för hela landet. Att nedlägg-
ningen av Barsebäck har fått stor negativ ekonomisk
påverkan och har påverkat energiförsörjningen nega-
tivt i form av bl.a. effektbrist står väl utom allt tvivel.
Men riksdagsmajoriteten försöker att förklara sitt
beslut med att det är bra för miljön.
De flesta skåningar vet att det inte är så. Det räck-
er att ställa sig i Malmö och blicka över Öresund en
kall vinterdag. Det är då de danska smutsiga kolkraft-
verken kör som värst. När vinden ligger på märks
stoftet som flyger med vindarna på våra markiser och
biltak. De ökade utsläppen motsvarar dessutom
10 000 extra ton koldioxid per dygn i utsläpp. Att
kalla stängningen av Barsebäck en miljöåtgärd är inte
rimligt och ärligt.
Vi har krävt en miljökonsekvensanalys av stäng-
ningen av Barsebäck 1 sedan beslutet att stänga 1:an,
framför allt som kunskapsunderlag inför en eventuell
stängning av Barsebäck 2. Detta har majoriteten nob-
bat hela tiden. Troligen är man rädd för resultatet. Är
vi de enda som har reagerat för detta? Är det endast
en gnällig opposition som obstruerar för att man har
förlorat i sakfrågan? Svaret är entydigt nej till de
frågorna. Kommissionen, genom miljökommissionä-
ren Margot Wallström, har nyligen skickat en formell
underrättelse till regeringen. I denna påpekar Wall-
ström tydligt att det faktum att en miljökonsekvens-
beskrivning inte utförts tydligt strider mot EG-
direktiv. När vi gick med i EU band vi oss vid att
följa europeisk lagstiftning. Har då den svenska rege-
ringen begått ett lagbrott genom att inte följa de di-
rektiv som tydligt beskriver en nedläggning av ett
kärnkraftverk? Det återstår att se. Min tolkning är att
detta är ett solklart brott mot ett tydligt EG-direktiv.
Det tråkiga i sammanhanget är att vi har påpekat detta
ganska länge men inte fått något gehör för det.
Fru talman! Den gröna skatteväxlingen är en god
pedagogik. Att man ska höja skatter på dem som
förstör och sänka för dem som bidrar, dvs. skatt på
arbete, låter utmärkt. Det finns dock minst två pro-
blem med detta. Det ena är att riksdagsmajoriteten
tycker att det är mycket bättre att höja skatter än att
sänka dem. Den gröna skatteväxlingen har blivit en
grå skattehöjning.
Det grundläggande problemet är att trots den goda
pedagogiken har dessa två skatter i grunden inget
med varandra att göra. Det är en cynisk politik som
ser företagen som ett skattekollektiv. Först och främst
är det i många fall inte samma företag som får en
höjning på miljösidan och en sänkning på skatt på
arbete. När man konstruerar en grön skatteväxling har
man bara statens ekonomi i fokus, inte företagens
ekonomi eller miljön. Inte heller tar man hänsyn till
den internationella konkurrenssituationen för enskilda
företag. Jag tror dock att vi behöver båda dessa kom-
ponenter som växlingen går ut på, dvs. ekonomiska
styrmedel för att hantera miljöproblem från företag
och betydligt lägre kostnader på arbete. Men att
sammankoppla dem är ett misstag.
Det behövs i stället helt nya grepp i genomföran-
det av miljöpolitiken. Om målsättningen med miljö-
politiken är att vi ska uppnå en långsiktigt hållbar
livsmiljö där den biologiska mångfalden värnas är det
dags att ompröva för hur gränsvärden och renings-
krav sätts. På vissa områden skulle det vara lämpligt
att utgå från de nivåer som människa och omgivande
miljö långsiktigt tål. En sådan modell skulle innebära
en ambitionshöjning i miljöarbetet som i sin tur stäl-
ler krav på mer kostnadseffektiva miljöverktyg.
Ett sådant verktyg är handel med överlåtelsebara
utsläppsrätter, som på ett dynamiskt sätt använder sig
av marknadsekonomins möjligheter samtidigt som
miljöns bästa är i fokus.
Erfarenheter från bl.a. USA visar att system med
handel med överlåtelsebara utsläppsrätter är mycket
effektiva i miljöarbetet. Minskningen av utsläppsrät-
terna måste ske långsiktigt, och målsättningen att
sänka den totala utsläppsmängden måste vara väl
känd där de planerade minskningarna är offentliga så
att aktörerna på marknaden har tillgång till korrekt
information. Dynamiken i systemet är att de till-
synsmyndigheter som ska finnas får kontroll över de
totala utsläppen samtidigt som spelreglerna är tydliga
för de aktörer som sinsemellan på en fri marknad får
köpa och sälja utsläppsrätter.
Den höga kostnadseffektiviteten kommer sig av
att reningsinsatserna automatiskt styrs dit det är billi-
gast att rena. Varje aktör ställs inför beslutet att mins-
ka sina utsläpp genom ytterligare rening eller att köpa
rätten på marknaden till det pris marknaden fastställer
beroende på utbud och efterfrågan. För att systemet
inte ska vara hämmande på tillkomsten av nya företag
kan man reservera en viss procent av de totala ut-
släppsmängderna till nyetableringar. Det är ett ganska
komplicerat system, men det är ett sätt att på mark-
nadsekonomins vis hantera miljön så att de företag
som finns på marknaden kan förstå spelreglerna.
Det är troligt att det för många typer av utsläpp är
lämpligt att utforma s.k. bubblor på EU-nivå - ut-
släppsrätter kan också kallas miljöbubblor - och för
andra kanske på global eller nationell nivå. Det är
viktigt att utnyttja de möjligheter systemet med ut-
släppsrätter ger såväl inom Sverige som inom EU.
Lämpliga områden att börja med på EU-nivå skulle
kunna vara växthusgaser, där man redan har börjat,
och försurande utsläpp, som man däremot inte har
börjat med. På global nivå skulle systemet med fördel
kunna användas för att minska utsläppen av koldiox-
id. På svensk nivå eller inom Östersjösamarbetet
skulle man kunna använda systemet för att på ett
kostnadseffektivt sätt begränsa utsläppen av närsalter
till Östersjön.
Det är dags att regeringen tar tag i frågan om ut-
släppsrätter och konkretiserar de tankegångar som
finns. Detta får inte endast handla om koldioxid utan
borde i större utsträckning handla om även svaveldi-
oxid, kväveoxider, fosfor, m.m. Regeringen borde ta
ett initiativ i EU för att driva igenom genomförandet
av systemet för att nå ett rättvist och effektivt system
även på dessa områden.
Riksrevisionsverket, RRV, har i en rapport kritise-
rat de lokala investeringsprogrammen och de former
för vilka stödet tilldelas kommuner. RRV konstaterar
att det finns åtskilliga brister, när det gäller både
hittills uppnådda resultat och det sätt på vilket bidra-
gen har administrerats.
I rapporten menar RRV bl.a. att de förväntade
miljöeffekterna många gånger har överskattats, att
kommunerna tycks söka bidrag mest för att möjlig-
heten finns snarare än för att lösa lokala mil-
jöproblem, att programmen inte varit anpassade för
nytänkande och innovationer och att projektens be-
räknade sysselsättningseffekter har överstigit det
verkliga utfallet. Vidare konstaterar man att någon
bedömning av om bidragen kan tänkas ha konkur-
renssnedvridande effekter inte har gjorts och att detta
riskerar att störa den marknadsdrivna miljöanpass-
ningen samt att Miljödepartementet kommer att be-
höva avsätta ytterligare resurser för att kunna hantera
programmen i framtiden.
Vi befarade att de lokala investeringsprogrammen
skulle innebära ökad byråkrati, snedvriden konkur-
rens, dyra felinvesteringar och allmänt slöseri med
skattemedel. Rapporten från RRV visar att våra far-
hågor kring de lokala investeringsprogrammen till
stor del har besannats. Vi anser att stödet till lokala
investeringsprogram ska avskaffas och att inga mer
bidrag ska beviljas då ansöknings- och uppföljnings-
rutiner gällande både miljöeffekter och sysselsättning
har grundläggande brister.
Det finns skillnader i miljöpolitiken, fru talman.
Jag har försökt lyfta fram några av de stridsfrågor
som finns mellan partierna. Man måste tro att samtli-
ga partier har miljöns bästa i fokus när man filar på
sin miljöpolitik, men vi har olika lösningar på de
problem som finns.
Moderaternas miljöpolitik bygger i grunden på att
man inte kan isolera miljöpolitiken från andra områ-
den. Man kan inte påstå att miljöpolitiken står över all
annan politik. Man måste ta hänsyn till ekonomi och
påverkan på vår välfärd. Politiken måste vara en
spelplan där alla dessa komponenter fungerar till-
sammans. Till detta krävs en god vetenskaplig grund.
Vi kan inte tycka en massa. Vi har en skyldighet att ta
reda på så mycket fakta som möjligt. Ibland tycks
politiker vara rädda för att genomföra analyser som
kan gå emot deras politik. Det är synd. Vi måste ha så
bra underlag som det går för att fatta rätt beslut.