Fru talman! Jag måste kommentera att Birgitta Ohlsson i sitt anförande tycker att oppositionen borde ha lyft upp frågan om en miljödomstol. Det är lite komiskt. Det här är ju inte oppositionens betänkande. Det är ju Birgitta Ohlssons och majoritetens betänkande. Om Birgitta Ohlsson hade velat ha med en skrivning om en miljödomstol hade hon kunnat skriva dit den själv. Det är trots allt Birgitta Ohlsson som äger texten.
Det är talande att den enda gången de folkpartistiska utrikespolitiska och biståndspolitiska kraven syns i ett utrikesutskotts betänkande är när oppositionen lyfter fram dem.
Jag begärde replik för en annan fråga.
Birgitta Ohlsson talade om att det behövs en cocktail av åtgärder. Det är helt sant. En av de åtgärderna är klimatbistånd, som Birgitta Ohlsson också lyfte fram. Regeringen har ju storsatsat på klimatbistånd, vilket jag tycker är positivt och välkommet. Men det stora problemet med regeringens satsning är att den sker på bekostnad av andra biståndsinsatser. Man tar resurser från utlovade satsningar på utbildning för flickor, hiv/aids-bekämpning, jordbruksutveckling och så vidare för att finansiera klimatbistånd. Är det solidariskt, Birgitta Ohlsson?
Ligger denna användning av biståndsmedel inom ditt begrepp om solidaritet, som du talade om tidigare?
För mig, som vänsterpartist, är detta snarare en form av dubbel bestraffning. Först ska världens fattiga bära bördan av de klimatförändringar som vi här i Norden har skapat. Sedan ska världens fattiga betala för de klimatförändringarna, betala för att klimatbördan ska lättas, genom uteblivet bistånd.
Jag har väldigt svårt att förstå logiken i det.
Klimatförändringarna är en ny utmaning som läggs ovanpå många redan existerande utmaningar som fattigdom, ojämlikhet och så vidare, och kräver nya omfattande resurser. Då räcker det inte att göra som den borgerliga regeringen och bara omfördela inom biståndsramen.