Fru talman! Det betänkande som i dag ligger på riksdagens bord baserar sig på motioner. Det är alltså inget förslag från regeringen som vi nu diskuterar utan motioner från den allmänna motionstiden 2006, hösten 2007 och hösten 2008. När vi läser betänkandet ser vi att det spänner över ett antal olika öar inom området hållbar utveckling och internationella frågor. Jag vill markera att det är skälet till att betänkandet ser ut som det gör. Det är alltså ett motionsbetänkande.
Från vår utgångspunkt är visionen entydig. Det handlar om att uppnå en hållbar värld, att uppnå hållbar utveckling. Det är det långsiktiga målet. Det är inte byggt i en handvändning, inte över en natt, inte ens över några år. Målet är dock entydigt och klart. Vi har ett uppdrag att handla både långsiktigt och nu. Vi har ett uppdrag att handla globalt men också här hemma och lokalt. Vi ska förena utveckling och lyfta upp de fattigaste länderna, men vi ska göra det med hållbara metoder.
Det har i diskussionen länge funnits en motsättning mellan ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Vissa har försökt säga att vi inte kan ha ekonomisk tillväxt, att vi ska ha noll tillväxt eller helst minus, för då når vi större framgång på miljöområdet. I Sverige har vi emellertid visat att det är möjligt att förena ekonomisk utveckling, ekonomisk framgång, för människor med framgång också för miljön. Det är en viktig kunskap, en viktig lärdom, en viktig fråga att ta med sig för framtiden.
Ibland låter det, fru talman, lite nyvaket om detta - nu har vi helt plötsligt sett . Så lät det lite grann också i den tidigare debatten. Vi är några stycken som varit med ett tag. Jag vill inte säga att jag var med 1972, men jag har åtminstone läst om 1972 när Stockholm stod värd för ett miljömöte med globalt perspektiv. Jag var med, näst intill i alla fall, i Rio 1992 när vi diskuterade hållbar utveckling och lade grunden för den. Vi är många som under ganska lång tid jobbat för att kunna förena hållbarhet och utveckling.
Vi och den regering vi har i dag ser fram emot att med kraft kunna ta oss an utmaningen i Köpenhamn hösten 2009. Den baseras naturligtvis på ny kunskap, och det är viktigt att vi har en hållning baserad på kunskap. Den internationella klimatpanelen har förändrat många människors, länders och regeringars bild. Det är därför viktigt att vi vågar gå före och på nytt vågar visa vägen i Sverige.
Vi gör det med klimat- och energipropositionen, där vi vågar gå före och peka ut den tydliga visionen om en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Det är ett tydligt mål. Vi hoppas få med också andra länder på den visionen och hoppas att Sverige tillsammans med EU-länderna vågar och vill gå vidare för att nå ett globalt nytt klimatavtal.
Då måste vi också se de internationella perspektiven. Det är alldeles klart att vi på olika områden måste klimatanpassa och se klimatperspektivet. Det handlar naturligtvis också om vårt bistånd, men inte bara det, utan många andra områden också, inte minst handel. Det är en stor framgångsfaktor när vi pratar om det svenska perspektivet. Ingen av oss som är ute och möter människor eller representanter för andra länder, parlamentariker eller organisationer, kan undgå att upptäcka vilket oerhört intresse det finns för svensk erfarenhet. Att knyta ihop kontakter med Sverige när det gäller energi, hållbar utveckling, förnybara energikällor, energieffektiviseringar och så vidare är alldeles uppenbart ett intresse för många länder. Det är klart att det är någonting som vi ska ta vara på.
Vi ska också använda det i biståndssammanhang. Att överföra klimatsmart teknik, att hitta klimatsmarta lösningar och att visa att vi har gjort det själva är oerhört viktigt. Vi ska inte göra som man gjorde förut. Jag minns en gång i tiden när man pratade om att satsa på att utveckla biståndet och sände gamla uttjänta SL-bussar till andra länder. Det är inte den metoden vi ska använda. Vi ska göra klimatsmarta lösningar. Men biståndet måste också klimatanpassas.
Vi ska göra det i Sverige, men jag ska också ge dem rätt som har drivit frågan att det krävs klimatanpassning även på EU-nivå. Jag hoppas att vi under hösten när vi ska jobba med EU och biståndet kan ta med det perspektivet in i det arbetet. Det är också en nyckel, kanske liten men ändå viktig, för att kunna klara uppdraget i Köpenhamn i höst att vi visar att vi inte bara ligger på en hög biståndsnivå utan att vi också där tänker klimatsmart och trots den finansiella krisen försöker få EU och de andra länderna med på att också de rika länderna ska höja sitt bistånd. Då skulle vi få resurser också här för att kunna förändra förutsättningarna i många länder i klimatsmart riktning.
Fru talman! Det handlar naturligtvis också om det multilaterala stödet och det multilaterala området, där det helt klart finns mer att göra, men där jag ändå tycker att det händer saker som går i rätt riktning. Det handlar om Världsbanken, IMF och andra som tydligt har satsat på en ökad inriktning på förnybar energi och hållbar utveckling. Jag tror att vi kan förvänta oss mer. Det tyckte jag att jag hörde när vi var på besök, några stycken, på Världsbanken och IMF härförleden.
Fru talman! Eftersom det är ont om jordklot finns det naturligtvis inga gränser eller murar som kan stänga klimatförändringarna ute. De drabbar inte någon enskild. De drabbar oss alla på lite olika sätt. Hårdast drabbas naturligtvis de människor som finns i de fattigaste länderna, särskilt kvinnor.
Jag måste säga att jag störs lite grann när en del av länderna säger: Nej, det är inte vår fråga. Det berör inte oss.
I går hade vi, några stycken, skäl att tala med kolleger från Sydkorea. De bad oss att uppmärksamma försök att knacka på hos nordkoreanerna. Nordkorea anser inte att det är ett problem för dem. De erkänner inte att det finns något miljöproblem. Vi har sett samma sak när vi har pratat utveckling i Kina. Det sker en ekonomisk utveckling där man inte ser klimatsidan. Här finns det alltså mycket att göra i de slutna systemen. I de auktoritära systemen finns det många som pekar finger och säger: Det här gäller inte oss, utan någon annan.
Här har vi en viktig uppgift, inte bara att förändra och försöka utveckla en bättre ordning för människorna utan också att få dem att inse att det inte finns någon genväg. Det finns bara en väg för oss alla, och det är att hitta en klimatsmart lösning, att förena ekonomisk kris och miljökris och att försöka utveckla en ekoeffektiv ekonomi. Det handlar politik för en hållbar global utveckling om, fru talman.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.