Fru talman! Nu finns det inte mycket mer att tillägga efter Kents och Hans inledning här. Det finns väldigt mycket i utskottets överväganden i det här betänkandet som jag kan ställa mig bakom.
Utrikesutskottet har på den senaste tiden vid upprepade tillfällen understrukit vikten av klimatpåverkan och att den måste tas på allra största allvar. Utskottet skriver till exempel: "Klimatförändringarna utgör ett allvarligt och långsiktigt hot. De undergräver ansträngningarna att nå en hållbar utveckling och minskad fattigdom och befaras bli ett stort hot mot uppnående av FN:s millennieutvecklingsmål. Torka, översvämningar, stormar och förhöjd havsnivå kan leda till livsmedelsbrist, sjukdomsutbrott, förstörelse av infrastruktur och värdefulla naturresurser samt påverka säkerhetsfrågor. Detta är globala utmaningar men dessa väntas drabba fattiga människor - inte minst de som bor på landsbygden - och fattiga länder särskilt hårt. Det beror på att de är starkt beroende av naturresurser och har begränsad kapacitet att hantera effekter som har inverkan på levnadsförhållanden och livsmiljöer. Till detta kommer det hot som miljöförstöring utgör. Fattiga människor är de som drabbas hårdast även av miljökatastrofer och föroreningar."
Så står det i utskottets text. Det låter nästan som om det var Miljöpartiet som hade skrivit det, och hade det varit för tio år sedan hade det garanterat inte varit en utskottstext. Men nu har alla partier i Sverige förstått att det hela inte bara var ett påhitt från vår sida.
Lösningarna kan däremot se olika ut. Jag vill därför ta upp ett motionsyrkande om global avveckling av kärnkraften som på grund av min ouppmärksamhet vid justeringstillfället inte kom med bland reservationerna. Det innebär inte att vi på något sätt instämmer i utskottstexten utan tvärtom. Miljöpartiet har inte bytt fot i vår strävan efter avveckling av kärnkraften både i Sverige och utanför landets gränser. Jag vill därför, så att inget tvivel om den frågan kan uppstå, betona att vi naturligtvis står bakom både det yrkandet och alla andra egna motionsyrkanden i det här betänkandet. Däremot yrkar vi bara bifall till de reservationer som Kent och Hans redan har tagit upp, nämligen reservation 1 och 3.
Fru talman! Utskottet menar att tillgång till moderna energikällor och energi till rimliga priser är en förutsättning för utvecklingsländernas del för att nå FN:s millenniemål. Jag håller fullständigt med om det, men, fru talman, kärnkraft är inte en modern energikälla, och den är inte billig. Dessutom tar den 10-15 år att bygga, och det innebär att ny kärnkraft inte har en chans att bidra till att minska utsläppen inom den tioårsperiod som vi förmodligen har på oss för att åstadkomma den förändring som krävs för att temperaturen på den här planeten ska vara uthärdlig för människor i framtiden. Det gäller utöver de redan väl kända risker kärnkraften medför från brytning till avfallshantering.
Redan det borde ha inneburit att kärnkraften aldrig skulle ha byggts till att börja med. Inte minst skulle kärnkraften i händerna på fel personer, till exempel terrorister av olika slag, inte bli en framgångssaga. Bara att skydda kärnkraftverk och avfallstransporter kommer att kosta skjortan.
Kärnkraft är inte lösningen. Kärnkraft är fördärv, och jag kan inte förstå hur majoriteten kan hålla med om att EU ska hjälpa till att utveckla kärnkraft i ett antal tillväxtländer. Det är att lura på dem dyr teknik som dessutom riskerar att skapa en beroendeställning.
Länderna Benin och Sudan strålar trots att de såvitt jag vet har vare sig kärnkraft eller uranfyndigheter. Däremot har de förmodligen dumpat radioaktivt avfall från något kärnkraftsland, kanske från Europa.
Fru talman! Tyngdpunkten i det här betänkandet är ändå som jag ser det inte de enskilda energislagen utan hur vi på bästa sätt ska klara klimatet samtidigt som vi bekämpar fattigdom i redan fattiga länder. Långt fler människor dör av svält och fattigdom än av krig och konflikter, och klimatpåverkan späder på både fattigdomen och konflikterna runt om i världen.
Miljöpartiet menar att de största utsläppsminskningarna måste ske i de rika länderna, för det är vi som har skapat problemet. Därför har vi ett ansvar att åtgärda det vi har ställt till med. Vi har en skuld till de fattigare länderna, och vi måste återbetala den skulden.
Vi ska dessutom se till att de fattigare länderna ska kunna öka sitt välstånd utan att begå samma misstag som vi har gjort. Det är vi nog överens om, även om några av oss vill gå fortare fram och ser andra lösningar.
Mötet i Köpenhamn i höst kommer att bli avgörande för planetens framtid. Vi vet att det inte kommer att bli lätt att få vissa länder att gå med på bindande avtal, ingen nämnd och ingen glömd. Men den låsning som har uppstått skulle kunna lösas med den modell som kallas Greenhouse development rights. I nuläget känns det som om regeringen har avfärdat modellen med grund i att den kom för sent och att det därför inte är möjligt att beakta den. Men jag menar att det inte är för sent. Det är maj nu, och mötet är i december. När viljan finns brukar det gå fort. Fråga Sarkozy, honom är det fart på!
En annan viktig fråga för att komma till rätta med klimatpåverkan är att försöka undvika all ny exploatering av fossila bränslen. Samtidigt har många fattiga länder stora obrukade naturresurser som skulle kunna förbättra deras ekonomi avsevärt. Det är ingen självklarhet att de som har obrukade oljeresurser inte ska få använda dem. Därför behövs någon form av mekanism för att kompensera de länder som avstår från att exploatera olja och gas, inte minst i de tropiska regnskogarna som också hotas av annan skövling.
Avskogningen i världen är en klimatfaktor som vi sällan diskuterar. Det är inte bara den tropiska skogen som försvinner utan en stor del av övrig skog också. Det ger inte lika högljudda protester naturligtvis, men det bidrar också till den samlade klimatpåverkan.
En viktig fråga är också att ställa krav på Världsbanken att anta en strategi för ökat stöd till förnybara energikällor - det har vi redan hört lite om tidigare - och att stöd till fossilbränsleindustrin fasas ut, för vi måste stoppa de pågående subventionerna till miljöförstörande verksamhet, och det måste vi göra så fort som möjligt.
Med det avslutar jag mitt anförande här i dag.