Fru talman! Kerstin Lundgren tog upp frågan om ett nytt klimatavtal. Jag tog i mitt inlägg också upp den frågan och vikten av att vi kommer till en lösning och ett avtal som alla länder kan ställa sig bakom. Den låsning som vi har i dag är väldigt svår att lösa upp. När vi har ett antal länder som redan långt före december 2009 har sagt att de inte tänker skriva under några bindande åtaganden, hur ska vi göra då?
Modellen Greenhouse Development Rights, som lanserades förra hösten, har jag tagit upp i ett antal sammanhang. Jag har lite grann fått känslan att regeringen säger att det är alldeles för sent att komma med någonting nytt nu, att man då raserar hela förhandlingsupplägget etcetera och att man därför inte kan göra så. Jag skulle vilja höra din uppfattning i den frågan. Är det för sent att komma med en lösning som skulle kunna knyta upp de låsningar som vi har med utvecklingsländerna, eller rättare sagt med emerging countries? Jag kommer inte ihåg vad det heter på svenska.
Skulle det här kunna vara en modell? Är det så att det kan vara en modell måste man kunna jobba för att den också ska användas. Det finns andra liknande modeller. Mexiko har något annat förslag som tydligen också har vissa likheter med den här modellen. Någonting måste vi hitta för att komma till lösningen. EU har någonstans låst fast sig vid en viss modell och kommer inte vidare. Där borde den svenska regeringen, som är ordförande under hösten och ska driva de här frågorna, kunna vara mycket mer pådrivande i egenskap av ordförande. Vad tror du om Greenhouse Development Rights?