Fru talman! I dag ska vi diskutera internationella frågor om hållbar utveckling och miljö. Jag trodde väl kanske, möjligen en smula naivt, att biståndsministern skulle vara här i dag eftersom det är ett av de områden som har engagerat henne. Hon har bland annat tagit initiativ till en internationell klimatutredning som vi väl snart ska se resultatet av. Det hade varit intressant att bland annat diskutera den.
Detta är ett förhållandevis tunt betänkande i ett ämne som alla vi som är engagerade i utvecklingsfrågor nog tycker är en av de största utmaningar vi har framför oss. Nog för att det är en utmaning totalt sett, men i synnerhet när det gäller utvecklingsländerna. Vi vet att det ligger till på det sättet att det är just de fattiga länderna som kommer att drabbas värst av de förändringar som vi kommer att få som en följd av klimatförändringarna. Bland annat detta skulle jag vilja beröra i mitt anförande.
Jag yrkar inledningsvis bifall till reservation 1 och reservation 3. Den ena handlar om mål och inriktning och den andra handlar om vatten.
Det är som sagt de fattigaste länderna som kommer att drabbas värst. Klimatförändringarna kommer att slå hårdast mot människor och natur i Afrika, i de områden där vi i dag lägger kraft och engagemang och har en prioritet för den svenska utvecklingspolitiken. Det är i de redan hårdast drabbade områdena i Afrika, Asien, öriken och Antarktis som förändringarna kommer att slå som hårdast. Många gånger drabbar det de människor som redan i dag har det mycket svårt. De lever redan i fattigdom. Där sätter vi in insatser bland annat från EU och från den svenska utvecklingspolitiken. Det är också där vi förväntar oss de svåraste konsekvenserna när vi stegvis kommer att se hur klimatet förändras.
När de flesta forskare på jorden i dag tittar på klimatet och på hur förändringarna sker kan man konstatera att det blir allt varmare. Våra utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen, till exempel olja och andra växthusgaser är det som orsakar detta. Detta får mycket allvarliga konsekvenser inte bara för miljön och ekosystemen. Det är också så att temperaturökningar på bara några grader kan få jordens klimatsystem att helt sättas ur spel. För oss som lever här i norra Europa kanske detta vid en snabb tanke bara kan upplevas som positivt - vi får det lite varmare. För oss som ofta har det småkyligt, i alla fall under vissa delar av året, kanske det bara kan upplevas som behagligt. Men konsekvenserna kommer att bli dramatiska, inte bara för växtliv utan också för djurliv. Vi kommer stegvis att se hur omställningar i väder åstadkommer fler naturkatastrofer på jorden, till exempel i form av orkaner, torka och skogsbränder.
Allra mest kommer de som är allra fattigast att drabbas. Den globala uppvärmningen kommer att leda till att en hel del av de människor som vi har stött, kanske genom decenniers stöd till utvecklingsprocesser, faller tillbaka i fattigdom igen.
Detta kommer också att leda till att regnen minskar och att öknarna breder ut sig. På andra håll kommer det att leda till översvämningar. Vi lever i ett klimatsystem som är sårbart. Många människor kommer att ha oerhört svårt att anpassa sig till förändringarna.
I betänkandet har vi från Socialdemokraterna tillsammans med v och mp valt att ställa oss bakom reservationerna nr 1 och nr 3. Den ena av dem handlar bland annat om att vi ska säkerställa offentligt ägande. Tillgången till rent vatten ska till exempel inte vara något som i det här skedet görs till en affärsfråga där privata företag ska kunna privatisera och tjäna pengar på människors möjlighet till rent vatten.
I den andra reservationen menar vi att ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världssamfundet. FN måste ta ledningen i arbetet för hållbar utveckling, som också bör prägla organ som Världsbanken, IMF, WTO och de regionala utvecklingsbankerna. Det innebär att det inte bara ska vara handelns regler och avtal som ska gälla, utan de måste kombineras med miljökonventioner och internationell miljölagstiftning.
Sverige, som är ett land som ofta kan vara stolt över att gå i bräschen i miljöfrågor, bör också ta initiativ till kontinuerlig internationell övervakning av ekosystemen och bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi bör få till stånd en internationell samordning av ekologisk krishantering.
EU är en sådan arena. Vi närmar oss nu det svenska EU-ordförandeskapet. Statsministern har gjort detta till en av de prioriterade frågor som Sverige ska driva. Sverige kan då välja att ta täten och kraftigt driva på ett positivt samarbete med Afrika på klimat- och miljöpolitikens område.
Så sent som på förmiddagen i dag hade vi ett Kinaseminarium här i riksdagen. Kina är i dag en stor aktör i Afrika. Möjligen skulle detta också kunna vara ett prioriterat område. Eftersom Sverige många gånger har försökt inleda samarbete på miljöområdet med Kina skulle man tillsammans med Kina och afrikanska länder kunna försöka hitta ett sätt att samarbeta och dra lärdom av de svenska erfarenheterna på miljöområdet.
Det är viktigt att frågor om klimat, biologisk mångfald och kemikalier också prioriteras av regeringen. Vi får hoppas att vi under det svenska EU-ordförandeskapet får framgång på klimatområdet eftersom just detta kommer att vara en av de avgörande frågorna för framtiden i utvecklingsländerna. Om vi inte lyckas med detta kommer klockan att skruvas tillbaka i decennier för hundratals miljoner fattiga människor.
Avslutningsvis vill jag säga att det här naturligtvis också är förknippat med att vi bedriver en aktiv utvecklingspolitik i stort. Då kan man inte lyfta in de åtaganden vi har för miljön i vårt eget land i biståndsbudgeten. Vi måste ha kapacitet att göra både-och. Vi måste kunna göra vår läxa på hemmaplan och samtidigt stå upp för ett både kvalitativt och kvantitativt starkt bistånd.