Fru talman! Det är alltid intressant att höra Christian Holm. Det blir alltid en kortfattad snabbkurs i nyliberal teoribildning. Här får vi höra från talarstolen att handeln minskar fattigdomen på något sätt per automatik utan att någon ska ifrågasätta det. Hörde Christian Holm över huvud taget mitt anförande? Kan han säga det med tanke på utvecklingen i Nigeria? Kan han säga det till befolkningen i Nigerdeltat, som i 50 år har exporterat och sålt sin olja? På vilket sätt har oljeutvinningen i Nigerdeltat lett till att befolkningen har blivit rikare där? Vi vet i dag att 70 procent av befolkningen i Nigerdeltat lever på under 1 dollar per dag.
Vi får också höra att multinationella företags vinstintressen ska styra tillgången på vatten i världen. Ja, Christian Holm har ju rätt att ha den åsikten. Jag tror att väldigt få människor i slummen i Bangladesh, Mali eller Nicaragua skulle hålla med om den åsikten.
Men varför är det så att det är Christian Holm, eller för den delen Hans Linde, som ska avgöra hur vatten ska distribueras i utvecklingsländerna? Varför låter vi inte utvecklingsländerna själva avgöra det här? Det är ju det här som är det grundläggande problemet. Vi låter inte människor i utvecklingsländerna, som har erövrat sina demokratier, själva avgöra om deras vatten ska vara offentligt eller privatägt. Det är någonting som den svenska regeringen tillsammans med andra givare och andra medlemmar i Världsbanken dikterar i och med att vi ställer villkor för vårt bistånd och i och med att vi som medlemmar i Världsbanken och Internationella valutafonden påtvingar utvecklingsländer, land efter land, att de ska privatisera vattnet. Varför, Christian Holm, är det så att det är vi i Sveriges riksdag som ska avgöra om vattnet ska vara privat eller offentligt i utvecklingsländerna? Varför ställer vi de här kraven?