Fru talman! Generella regler och krav när det gäller biståndet är något som vi i Folkpartiet välkomnar. Jag tror att man är intellektuellt ohederlig om man inte för fram att marknadsekonomi är det enda ekonomiska styrsätt som fungerar i världen, om man inte säger att demokrati är det enda styrelsesätt som är värdigt fria medborgare och om man inte säger att mänskliga rättigheter inte går att kompromissas bort. Man ska vara väldigt tydlig vad gäller värderingar.
En aspekt som är viktig att lyfta fram är ju nivån av regleringar av detta. Hur detaljreglerad ska man vara? Man kan ha synpunkter, inte bara på handelsavtalen utan också på hur Världsbanken och ibland IMF agerar. Jag tror att den modell som växer fram just nu ändå har gått i rätt riktning, om vi tittar på de globala institutionerna. Förut var det mer standardiserade paket som såldes in i olika länder. De är viktiga och bra på många sätt. Man är tydlig när det gäller marknadsekonomi och att staten inte ska äga allting. Man har en stor öppenhet. Det tror jag är bra.
Man kan ha enskilda synpunkter på väldigt detaljerade förslag.
Jag följde debatten förra veckan då man diskuterade avtalet när det gäller Latinamerika. Jag har följt den debatt som Svalorna och flera biståndsorganisationer har skrivit. Jag kan tycka att det kan finnas en poäng i att det blir för mycket detaljreglering som kan vara negativ.
Man måste ändå vara tydlig med grundregeln när det gäller marknadsekonomi och öppenhet.
Tidigare var det en debatt om huruvida privatiseringar är av ondo eller av godo. Jag tror inte på privatiseringar i sig och att det alltid frälser och skapar en bättre tillvaro.
Jag tycker inte att man med automatik ska avråda från eller säga nej till privatiseringar. Ibland kan man också där behöva ett slags cocktail för att få i gång en marknad. Det fanns också många länder, exempelvis vänsterstyrda och kommunistiska, som hade statliga monopol där man varken hade rent vatten eller tillgång till många energislag. Det har funnits bakslag i båda typerna av ekonomier.