Fru talman! Vi diskuterar som så många har sagt ett aktuellt och mycket viktigt område, nämligen frågorna om hållbar utveckling, miljö och klimat. För att börja med att beta av formalia kan jag direkt yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Utvecklingspolitiken och klimatpolitiken är prioriterade frågor för såväl alliansregeringen som majoriteten här i Sveriges riksdag. Vi har många gånger under mandatperioden stått här i kammaren och diskuterat alla de satsningar som har genomförts för att förbättra och effektivisera den svenska utvecklingspolitiken.
Klimatpolitiken har varit en tydlig del i de här diskussionerna. Vi har diskuterat klimatsäkring av biståndet. Det har tillsatts en internationell klimatkommission som leds av vår biståndsminister Gunilla Carlsson.
I detta betänkande behandlar vi ett antal motioner från diverse partier som berör ett antal olika frågor inom de här områdena. I många av motionerna kan jag konstatera precis som föregående talare att det många gånger finns en stor samsyn, och många delar jobbas det redan för.
Sedan finns det några frågor där jag inte alls eller bara delvis har samma uppfattning som oppositionen. Jag återkommer till detta senare.
Miljö-, klimat-, utvecklings- och biståndspolitik är till viss grad separata områden, men de är i mångt och mycket väldigt beroende av varandra. Det kommer även in andra politikområden som är viktiga för att nå både förbättrad utveckling och förbättrad miljö och minskade klimatpåfrestningar. Tillväxt och handel är en sådan del, liksom givetvis mänskliga rättigheter och demokrati.
En väl fungerande handel och tillväxt är väsentligt för att höja levnadsstandarden för människorna som bor i utvecklingsländerna men givetvis också för andra länder. Genom en god ekonomisk tillväxt får såväl befolkning som företag möjlighet att göra investeringar i miljöförbättrande åtgärder och kan också unna sig att köpa mer miljövänliga produkter. Då är det också viktigt att arbeta för att få bort tullar och handelshinder. Vi ska jobba för att avskaffa subventioner.
Jag tror att det finns en ganska stor enighet, inte minst inom EU-arbetet, om att man avskaffar framför allt subventioner exempelvis inom jordbruket som förhindrar en positiv utveckling och en bra handel med många av utvecklingsländerna.
En fråga där jag inte delar vänstersidans synpunkter gäller vattnet. Det är brist på dricksvatten. Det är över en miljard människor runt om i världen som inte har tillgång till rent vatten. Det är ett jätteproblem. Däremot är problemet inte alltid brist på vatten, utan det är brist på det rena vattnet. Möjligheterna, tekniken, ekonomin och så vidare saknas att rena vattnet.
Det är klart att det inte är speciellt produktivt att helt stänga av möjligheterna att kunna bedriva näringsverksamhet i området, och det leder sannolikt inte till mer dricksvatten. Däremot finns det inget i frihandeln - oavsett om det gäller vatten eller andra produkter - som hindrar att man har miljökrav, exempelvis mer skatter på miljöfarliga produkter och verksamheter. Det är dock viktigt att de reglerna tillämpas lika på inhemska och utländska bolag. Om det finns miljöproblem ska man angripa problemet, men inte genom att angripa handeln utan genom att angripa det som är det verkliga problemet.
Vi kommer att behöva fortsätta att stärka fokuset på sambandet mellan utveckling och klimat men också övriga områden såsom handel, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi behöver i världen färre och inte fler tullar och handelsregleringar. När det gäller såväl klimatområdet som utvecklingsområdet är också EU-samarbetet och det kommande EU-valet en bra möjlighet för Sverige att driva sina frågor, inte minst under det svenska ordförandeskapet i EU som tar vid den 1 juli.
I detta anförande instämde Walburga Habsburg Douglas (m).